Efter fem veckors ofrivillig seriebloggscelibat där hulkande fosterställning bytts mot uppgiven håglöshet är det underbart att få skriva igen. Att jag skulle sakna detta så mycket känns både läskigt och fantastiskt och det krävs grym självbehärskning för att inte springa ut på gatan i stormen som en extatisk Gene Kelly.
När jag först fick reda på att shazam skulle ligga nere en tid tänkte jag att det skulle gå fort och började spara mina favoriter för veckans omslag för framtida publicering. Nu fem veckor senare har högen blivit ohanterligt stor och jag får helt enkelt döda mina älsklingar och gå vidare. Jag tänker dock länka till några av mina saknade favoriter i framtida poster så helt har jag inte kapitulerat. Dessutom är jag så generös så jag bjussar på två poster den här veckan 😉
