Så var det äntligen dags! Efter 11 nummer av FF återkommer Fantastic Four på tidningshyllorna lagom till 50-årsjubiléet med ett maffigt nummer 600. Jonathan Hickman som tog över tidningen med #570, avslutade den med #588, startade FF (Future Foundation) är nu i hamn med två egna titlar med Marvels ”First Family”. Att han hade stora planer för våra hjältar 2009 måste räknas som en av superhjältegenrens största underdrifter när man sitter här med facit i hand och det är inte för inte man får en klump i halsen när man tänker på att han ska lämna Fantastic Four och Future Foundation med #611 respektive #23 i oktober 2012. Att han istället ska ta över efter Brian Michael Bendis med två Avengers-titlar får mig däremot att jubla och raskt lägga dessa titlar till min pull-list inför 2013.

Att Marvel har gett denne snubbe fria tyglar med ett av sina flaggskepp har gett oss ett episkt mästerverk som sträcker sig över 30 nummer och innehåller allt det som gör den till ”The World´s Greatest Comic Magazine!” (Doctor Doom, Galactus, Kree, Inhumans, Annihilius, negativa zonen, m.m).

Efter att ha hämta andan skall jag också försöka recensera dessa äventyr. I Fantasic Four #600-604 får vi följa den ursprungliga kvartetten med Reed, Sue, Ben och även den återuppståndne Johnny när de tillsammans med Avengers ställs mot en Kree-invasion av Moder Jord (okej då, Manhattan, men det är ju trots allt en amerikansk serie så det får man väl ha överseende med). Våra hjältar får oväntad hjälp av Johnny Storm som dyker upp som en krigsherre från negativa zonen tillsammans med sin Light Brigade med den kosmiska staven i näven och Annihilius i koppel. Tillsammans med negativa zonens insektsarmada och de arga Inhumans ger de Kreerna en rymdfight att minnas och när även Galactus och de galna Celestials träder in på scenen börjar jag bröla av vällust.

I FF #12-16 får vi följa den brokiga skaran av unga genier som är Future Foundation. Valeria Richards teleporterar (eller translokerar som hon viktigt uttrycker det) de översta våningarna av Baxter Buildning från stridens New York till Latveria där farfar Richards, den store tidresenären, befinner sig av för honom självklar anledning tillsammans med den siste medlemmen av de alternativa Reed Richards som är orsaken till all denna villervalla pga deras önskan att lösa alla problem. Som denne Reeds fånge är en minst sagt putt Doctor Doom (”I will be burning this impostor´s meat from his bones”) och hans arvtagare Kristoff.

Jag tänker inte spoila slutet på denna saga eftersom jag vill att så många som möjligt ska få glädjen att själva få uppleva detta äventyr på egen hand. Låt oss säga att det är magiskt, mystiskt och varmhjärtat. Kontentan är de beslut vi fattar i livet och att kärleken till familjen är det viktigaste. Hickmans fantastiska och genomarbetade karaktärer, fantastiska dialog och intelligenta berättande gör att hans Fantastic Four och FF för mig har en given plats i alla Marvel-galningars och förhoppningsvis andra serienördars hjärta. Allt detta tecknas av en minst sagt brokig skara herrar med Epting och Kitson på Fantastic Four och Bobillo och Dragotta på FF. Epting går på halvfart i början men hittar rätt i slutet och jag älskar Bobillos lite barnsliga stil. Höjdpunkten är dock kapitlet i Fantastic Four #600 om Johnny Storms minst sagt tumultartade öden i negativa zonen som tecknas av den fantastiske Carmine Di Giandomenico.

För alla som tänker att det här måste jag läsa nu måste jag bara utfärda en varning. Av respekt för Hickmans fantastiska epos och för att få största möjliga behållning av dessa nummer måste man ha läst från Fantastic Four #570. Ni kommer inte bli besvikna.