Ibland blir man trött på det evinnerliga sorterandet av sopor. Tre olika tunnor för matavfall, vanliga sopor respektive trädgårdsavfall som hämtas varannan måndag eller onsdag samt dessutom två rejäla kassar med allt ifrån tidningar till kapsyler som man får köra till den lokala återvinningsstationen. Bekymret med att få in rätt vecka i sina dagliga rutiner så man inte råkar ut för det förargliga faktum att kärlen inte töms (om man inte har väldigt snälla sophämtare), stanken av räk- eller kräftskal under varma sommardagar eller när man måste rensa tunnan på maskar (”Nä älskling! Riskorn kryper inte”), de upprörda känslorna och bilderna på sociala medier som är en hårsmån från att förvandlas till en blodtörstig pöbel när någon mupp dumpat bildäck eller en toastol vid den lokala återvinningsstationen eller när det snöade så mycket en vinter så man var tvungen att ställa ut extra säckar fyllda med rester av både jul- och nyårsmiddag. Se där några exempel på hur mycket sopor dominerar vår vardag och samtidigt tillfredsställelsen att vi faktiskt bor i ett land där sophanteringen fungerar och dessutom riktigt bra. Jag är så pass gammal att jag kommer ihåg när ”Håll Sverige rent”-kampanjen startade på 80-talet eller när alla hyreshus var utrustat med ett sopnedkast per våning där folk slängde både blöjor och giftiga lösningsmedel rakt ner i källaren men det är inte alla som har kommit lika långt som Sverige, vilket blir extra tydligt när man läser Derf Backderfs Urhunden-nominerade seriealbum Sopigt (Trashed på engelska) från 2015 som gavs ut på svenska 2017 av Kartago Förlag.
Fortsätt läsa Sopigt – Rapport från en soptipp
Illustration: Derf Backderf
Förlag: Kartago Förlag
Betyg: 4+/5