Hej, den här recension är 100% spoilerfri.
Jag var och såg Iron Man 3 igår, så vi kör väl någon sorts recension nu. Alla andra recensioner av Iron Man 3 säger ju i princip samma saker om manus, skådespelandet och specialeffekterna, så jag tänker fatta mig rätt kort om just de sakerna. Så här:
– Manuset är överlag helt ok, även om jag tyckte att det tappade lite fart i mitten av filmen (som man ändå får säga är ganska kort med sina dryga 2 timmar). Det är tillräckligt spännande i stort sett hela vägen, och jag blev faktiskt överraskad av tvisten som ingen lyckats spoila för mig innan filmen. För de som hoppas att regissören Shane Black tar Iron Man och gör något i stil med Kiss Kiss Bang Bang så måste jag nog göra er besvikna. Berättarmässigt tycker jag inte att 3:an skiljer sig särskilt mycket från 1:an eller 2:an, förutom att 3:an kanske är något roligare. Black ansvarar även för manusskrivandet tillsammans med Drew Pearce, som enligt utsago även är inblandad i filmatiseringen av Marvels Runaways.
– Skådisarna gör också starka insatser. Robert Downey Jr ÄR ju Tony Stark vid det här laget, och merparten av de andra verkar också känna sig hemma i sina roller. Den enda som känns lite trist är Don Cheadle som James Rhodes (War Machine), men det hänger nog mer på manuset än på hans egen insats.
– Specialeffekterna är såklart extremt påkostade och välgjorda. Finns inget alls att klaga på där. Vill du se ett visuellt spektakel så har du hittat hem. 3D:n hade jag dock klarat mig bra utan, men det tycker jag i princip alltid.
Så, nog om standardreflektionerna. Låt oss istället kolla på filmen utifrån källmaterialet, det vill säga serietidningarna. Manusmässigt tycker jag att Black och Pearce siktat på att plocka russin ur tre separata storylines:
– Iron Man: Extremis, av Warren Ellis och Adi Granov. Extremis är en fristående miniserie i 6 delar där Ellis nystartar Iron Man med en rejäl injektion inspiration och nya idéer. Idén med Extremis-teknologin (som jag inte tänker spoila här) är grunden för handlingen Iron Man 3.
– Iron Man: The Five Nightmares, av Matt Fraction och Salvador Larroca. The Five Nightmares är en story på 7 nummer som utspelar sig ungefär tre år efter Extremis. Tony Stark har här i stort sett samma roll som han har i filmen. Alla vet vem han är, och han ses som en maktfaktor både inom forskning och som superhjälte. Smolket i bägaren är att en konkurrent* använder sin forskning för att skapa mänskliga vapen, något som Iron Man naturligtvis måste sätta stopp för. Fractions Iron Man vann för övrigt 2009 års Eisner Award för Bästa Nya serie. Klart välförtjänt om du fråga mig.
– Dark Avengers av Brian Michael Bendis. Black och Pearce plockar in karaktären Iron Patriot från Bendis Dark Avengers. I serien är det Norman Osborn (du vet Spider-Mans nemesis Green Goblin) som skapar Iron Patriot-konceptet och bär den rödvitblåa rustningen, men i filmen så plockas Iron Patriot i stort sett helt ur sin tidigare kontext och pusslas istället ihop med War Machine.
Hur tycker jag då att plocka-russin-idén funkar i Iron Man 3? Jag tycker som sagt att Iron Man 3 manusmässigt är helt ok, och jag skulle nog kanske till och med vilja påstå att det är den bästa Iron Man-filmen (måste nog se den minst en gång till för att avgöra det). MEN. Jag tycker att Warren Ellis originalstory Extremis är mycket bättre än filmen. Jag tycker även att Matt Fractions The Five Nightmares är bättre. Värt att tillägga är dock att Extremis och The Five Nightmares är några av de bästa seriernummer jag läst, och att det är svårt att hitta någon superhjältetitel överhuvudtaget som slår Iron Man på fingrarna där.
Drömscenariot för min del hade varit om manusförfattarna vågat släppa lite på egot och inte känt att de måste skriva sin egen story. Extremis hade utan minsta tvekan blivit en fantastisk film, och The Five Nightmares likaså. Kanske hade en film med enbart The Mandarin som storskurken också kunna blivit bra, men där har jag inte lika stor koll källmaterialet.
Om det kommer fler Iron Man-filmer, vilket jag tror och hoppas att det gör, så håller jag tummarna för att Marvel vågar plocka upp det faktum att Tony Stark utöver att vara filantrop, miljardär och superhjälte även är en depressiv alkoholist. Läs till exempel klassiska storyn Demon in a Bottle som gick i Iron Man Vol. 1 #120-128.
Hur som helst, jag tror att de som inte läst serieoriginalen kommer tycka att filmen är bättre än de som har något att jämföra med. Har man läst serien är det lätt att få samma känsla som när ens favoritbok filmatiseras. Boken är alltid bättre. Därmed inte sagt att Iron Man 3 är dålig, men allt kan alltid vara bättre. Ska jag jämföra lite med några av Marvels senare filmer så var Iron Man 3 bättre än nya Spider-Man, men jag tyckte att The Avengers var mer underhållande.
* I serien är konkurrenten Ezekiel Stane, som alltså är son till Obadiah Stane, det vill säga skurken spelad av Jeff Bridges i första Iron Man-filmen. I Iron Man 3 är konkurrenten dock Aldrich Killian, som i Ellis Extremis-story var forskaren som skapade Extremis-serumet.
