Kanske sparkar in öppna dörrar här, men utifall att någon där ute faktiskt missat det här mästerverket så vill jag fira den här kvalmiga måndagen med att skriva lite om Kraven’s Last Hunt, aka Spidermans kanske allra bästa story någonsin alla kategorier™.

Kraven’s Last Hunt såg dagsljuset för första gången 1987 då den gick som en miniserie i sex delar genom de tre separata Spiderman-titlarna Web of Spider-Man (#31-32), Amazing Spider-Man (#293-294) och Spectacular Spider-Man (#131-132). Det här bör med andra ord vara på den tiden då Peter Parker gjort sig av med den svarta symbiotkostymen (det vill säga blivande Venom), men fortfarande svingar runt i en vanlig svart dräkt (som utan tvekan fortfarande är den snyggaste spindeldräkten om du frågar mig). Vad han har för färg på tightsen är dock här rätt irrelevant. Det som är viktigt är vad den klassiska men allt som oftast rätt lama spindelfienden Kraven The Hunter sitter och grunnar på i sitt troféfyllda hus.

J.M. DeMatteis målar tillsammans med tecknaren Mike Zeck upp en väldigt mörk, dramatisk och obehaglig historia rätt så långt ifrån klassiska spindeläventyr med en massa nätsvingande och taskiga oneliners. Storjägaren Kraven, eller Sergei Kravinoff som han egentligen heter, är här extremt förbittrad över sina ständiga misslyckanden att besegra det ultimata bytet (Spiderman), och har i sin blomstrande galenskap kommit på den slutgiltiga planen. Kraven ska inte bara oskadliggöra Spiderman, han ska ta hans plats och visa sin överlägsenhet genom att besegra en fiende som Spiderman själv aldrig besegrat. Sagt och gjort, Kraven sätter sin plan i verket och bjuder den besegrade och drogade Spiderman på en extremt obehaglig Texas Funeral. Med detta avklarat ger sig Kraven sedan iklädd Spidermans dräkt (efter att naken ha mosat i sig en massa levande spindlar) ut i natten i jakt på brottslighet och en fiende som Spiderman själv aldrig lyckats få bukt med: Råttvarelsen Vermin.

Om det nu är så att det finns de som inte läst den här storyn så ska jag inte spoila mer av handlingen här, utan nöjer mig med att konstatera att det här är bland det mest nervpirrande och obehagliga jag någonsin läst av Marvel, och att Kraven’s Last Hunt fortfarande ligger väldigt högt upp på min favoritserielista. En spindelklassiker som inte bör missas av någon helt enkelt. Det finns även ett par uppföljare till den här storyn, men jag har inte läst dem och har svårt att se att de skulle kunna leva upp till originalet. För övrigt så skulle det här om jag fick bestämma vara det självklara filmmanuset för Spiderman 4. Tack, och hej.