Nova #2 Variant av Campbell & Ruffino

Sam Alexander är en 17-årig pojke utan drömmar. Pappan klarar knappt av jobbet som städare på skolan på grund av sin alkoholism. Sam biter ihop och täcker upp för honom så gott han kan. Vilka drömmar om livet kan man ha i liten håla i Arizona på 3000 invånare (Carefree!) där ingenting händer?

Hans far berättar sagor för Sam och hans syster om sina äventyr i rymden som medlem av Nova Corps. Sagor för barn om väktare av Galaxen, talande tvättbjörnar, grönhudande kvinnliga mördare och annat som fyller dem med drömmar. Sam tycker det är fantasier och att farsan är en loser. När ska hans mamma vakna upp och inse det? Hon svarar att han har ingen aning vilka uppoffringar han gjort. Han ska vara glad om han växer upp och blir hälften så bra som sin far.

Livet suger stort för Sam Alexander. 🙁

En morgon är fadern som bortblåst och när Sam i vredesmod ger sig ut på jakt efter honom råkar han ut för en skateboardolycka. När han vaknar upp i sjukhussängen står en talande tvättbjörn och en grönhudad kvinna vid hans sida. Med sig har de hans fars rymdhjälm.

Nova #3 av McGuinness

Jeph Loeb är bra på action men gör manus lika fulla av hål som en schweizerost samt med en dialog som svämmar över av töntiga one-liners. Mycket av det fanns med när han och kollegan Ed McGuinness kickade igång Red Hulk för fem år sen men eftersom det var deras egen skapelse funkade konceptet bättre. Det blev en fartfylld och sprakande färgfiesta som var oemotståndlig trots sina brister.

Den nye Nova skapades av Loeb/McGuinness redan 2011 (Marvel Point One) men det här är första gången vi får läsa hans ursprung. One-liners är utbytta mot lite mesigt men okej tonårstugg och Loeb berättar en bedårande saga i fem nummer om familj, drömmar, svek, glädje, sorg och kärlek. Att jag skulle rada upp sex sådana substantiv i samma mening som Jeph Loeb trodde jag verkligen inte var möjligt.

Det lugna tempot och den feta färgläggningen gör det här till en fröjd att titta på också. McGuinness briljerar med sin cartoon-stil i varje bildruta och återigen funkar konceptet Marvel NOW! Nya varianter och nya vinklar på gamla titlar i Marvel-stallet. Där Guardians of The Galaxy misslyckades lyckas Loeb/McGuinness få mig att glömma Dan Abnett och Andy Lannings version och se framåt. Det är så bra att jag till och med glömmer bort hur mycket jag saknar Richard Riders Nova.

Nova #5 av McGuinness

Hela första arcen är som gjord för en sommarmatiné och detta förstärks också när utomjordingarna Chitauri anfaller jorden igen som i 2012 års Avengers-film, komplett med gigantiska rymdmaskar och allt. Eftersom Jeph Loeb har ett finger med i Marvels TV-produktioner vågar jag mig på en vild gissning att Nova dyker upp på filmduken 2016 istället för Doctor Strange. Vilken av dem det än blir är egalt för mig 🙂

Den enda smolken i glädjebägaren är att Loeb/McGuinness lämnar serien efter fem nummer. Zeb Wells (Civil War: Young Avengers/Runaways, New Warriors: Reality Check) och Paco Medina (Ultimate Comics X-Men) känns ändå spännande och räkna med gästspel av New Warriors, Novas gamla team, inom en snar framtid. Själv hoppas jag att Loeb/McGuinness återvänder till en av sina bästa serier. Kanske rentav deras bästa 😉