Alternativa världar är ett ständigt återkommande tema i superhjältevärlden, både hos DC och Marvel, och jag är mest bekant med det sistnämnda förlagets coola eller skruvade varianter på sitt ”ordinarie” universum. Det första jag kommer att tänka på är serierna från 1970-talet om planeten Counter-Earth, skapad av High Evoulutionary och perfekt placerad så att den alltid ligger dold bakom vår sol, med Reed Richards lömska alter ego Brute och även en tid hemvist för Man-Beast och hans nemesis Adam Warlock. Serien som tog alternativa världar till den högsta nivån när det gäller kreativa galenskaper och häftighet är i mina ögon Captain Britain. Här samlas alla alternativa världars olika versioner av Storbritanniens förkämpar i dimensionen Otherworld för att bevara harmonin i Omniversum, förutom vår version av Captain Britain vill jag nämna den kvinnliga Captain U.K. (ensam överlevande från Earth-238) eller varför inte Hauptmann Englande som kommer från en värld där nazisterna erövrade Storbritannien. Alan Moore tog Otherworld till nya fantastiska höjder (det var för övrigt Moore som lanserade begreppet Earth-616 som är vår jords beteckning hos Marvel) tillsammans med tecknaren Alan Davis och för er som inte har läst deras run av Captain Britain samt fortsättningen i Excalibur av Claremont och Davis rekommenderar jag den av hela mitt hjärta för det är tveklöst några av de bästa serier jag läst.

Nu skulle den här recensionen inte handla om Marvels Captain Britain utan istället DC Comics och framförallt Grant Morrisons storslagna projekt The Multiversity som äntligen kommit ut efter fem års väntan. Precis som Marvel har DC gott om parallella världar, närmare bestämt 52 stycken, med lite rörigare struktur än det konkurrerande superhjälteförlaget. Jag tänker inte gå in på DC:s reboots eller Crisis on Infinite Earths, Infinite Crises eller Morrisons egen Final Crisis eftersom jag inte läst dem men själva tanken med The Multiversity verkar vara att ge oss en fräsch start med DC:s alternativa världar fri från överviktig kontinuitet och det tycker jag Morrison och kompani har lyckats bra med.

Fortsätt läsa The Multiversity #1