J.G. Jones
Jag har älskat skräckserieantologier alltsedan den där gången på 80-talet då nyfikenheten övervann rädslan och ett nummer av Mysterieserier, som DC-titeln House of Mystery hette på svenska, efter viss tvekan inköptes på Beg. Deckare och serietidningar (salig i åminnelse) i Norrköping. Mitt intresse väcktes dessvärre då genren låg i temporär dvala. Tidigt på 90-talet kom tidningarna Terror (som blandade äldre brittiska serier och Clive Barkermaterial med artiklar om verkliga seriemördare) och Inferno (Sandman, Shade, Hellblazer och annat) ut i Sverige och DC gjorde ett par försök att under Vertigoparaplyet återuppliva några av sina trotjänare som Weird War Tales och startade även en ny antologi med titeln Flinch. Men det var mest spridda skurar. Under ett par år var det bara att gräva antikvariskt som gällde när behovet efter en fix av stämningsskapande omslag, helt utan relation till tidningens innehåll och muntert skrockande presentatörer som slog an den lätt häcklande tonen inför de oftast extremt vältecknade skräckmoralkakorna med ”oväntade” slut. Det här upplägget etablerades under 50-talet av legendariska EC Comics med titlar som Tales From The Crypt och The Vault of Horror som presenterades av, hör och häpna, The Crypt-Keeper respektive The Vault-Keeper. Fortsätt läsa Creepy #15, eller ytterligare ett misslyckande i att hålla sig till ämnet
Illustration: Mike Norton, Henrik S. Jonsson, Ramon Torrents, Peter Bagge, Bruce Timm
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 3/5
