Rätt långt uppehåll sedan jag senast skrev om Ultimate Comics: Avengers 2, men nu är det dags för ett redigt kragtag på mig själv så att vi kan gå vidare till Avengers 3 som redan börjat rulla.

Handling: När vi senast träffade Mark Millars ultimata Avengers (här) så hade de precis rekryterat klart (Punisher och en alternativ Hulk) och gett sig ut på jakt efter Ghost Rider som haft ihjäl ett helt gäng högt uppsatta politiker och affärsmän. Innan den uppenbara fighten mellan Avengers och spökryttaren så presenterar Millar ursprunget till Ultimate Ghost Rider, och det blir såklart även en hel del internt gnabbande mellan nya och gamla Avengers. När det är avklarat blir det inte helt otippat fullt ös medvetslös mellan Avengers, Ghost Rider och den han ska hämnas på.

Det bra: Det bästa med UC:A2 är nog att det är smådum action i princip från början till slut, och att Leinil Francis Yu är rätt man för att presentera det. Alla är badasses och alla ska slås på käften. Parallellt med huvudhandlingen med Ghost Rider och gänget så har Millar även en lite mer anonym story som ligger och puttrar väldigt försiktigt i bakgrunden, och det känns som att det kan finnas något lovande där. Utöver det så Knyter Ghost Riders ursprung väl an till den här storyn, och det hade varit kul att få se mer av Punisher och den nya Hulk framöver då det känns som att karaktärerna i grunden har potential.

Det mindre bra: Millars förmåga att ibland sjabbla bort finalen i sitt berättande visar återigen upp sitt tråkiga anlete. Precis som Ultimate Comics: Avengers 1 så öppnar 2:an starkt (dock inte alls så starkt som 1:an), men ju närmare vi kommer slutet desto sämre blir det. Det blir egentligen aldrig dåligt, utan det är snarare så att man känner att det är mycket sämre än det kunde ha varit. Efter att ha läst samtliga nummer av UC:A2 nu så känns det även rätt onödigt att Millar tog med Punisher och den nya Hulk. De ges inte tillräckligt med tid, och den tid de får utnyttjas inte på rätt sätt. Som någon annan uttryckte det: Horny Hulk is a douchebag. Lägg till det faktumet att inte heller de etablerade karaktärerna ges särskilt mycket utrymme att utvecklas eller göra något vettigt överhuvudtaget så har vi en serie som tyvärr inte lämnar något större avtryck på mig som läsare.

Slutsats: UC:A2 började lovande, men tappade rätt ordentligt mot slutet. I jämförelse med den första arcen så är det här ett redigt kliv åt fel håll. Det är som sagt inte dåligt, men långt ifrån så bra som det borde/kunde ha varit. Gillar man Millar, Yu och fet action är det dock värt att plocka upp de här 6 numren.

Ännu en dubbelrecension från mitt håll, och denna gång tacklar jag Mark Millars fortsatta äventyr med Nick Furys blackops-team i Ultimate Comics: Avengers 2 #2 & 3. Som jag nämnt tidigare så är i princip halva teamet från förra uppdraget bänkat, och efter att Punisher rekryterats så får vi i #2 följa War Machine när han ska övertala kraftpaketet Tyrone Cash a.k.a. The First Hulk att haka på Avengers. Men vadå The First Hulk? Jo, tydligen så började Bruce Banner att experimentera på sig själv först efter att ha blivit inspirerad av en brittisk vetenskapsman, en vetenskapsman som efter att antagits ha avlidit i en labbolycka istället förvandlades till den allra första hulken. Dock utan att bli grön eller grå, och även utan bieffekter som förvandling, trasiga kläder, raseriutbrott och ointelligens. Tyrone Cash är helt enkelt en riktigt stork, stark och elak jävel, och därmed som klippt och skuren för Furys nya Avengers. Dock är han inte alls särskilt pigg på att rekryteras, vilket War Machine får erfara.

I det tredje numret får vi och teamet reda på vad de egentligen rekryterats för. Någon – närmare bestämt Ghost Rider, men det är bara vi som läsare som vet det – har avrättat ett flertal högt uppsatta män på minst sagt brutala vis, och Nick Fury har på direkt order från Vita huset beordrats att ”ta hand” om problemet. Hence, Fury samlar ihop ett gäng Avengers som inte är blyga när det kommer till massförstörelse och avrättningar och ger sig ut på jakt efter förövaren. Dock! Trots alla förberedelser och all den hårdvara som Hawkeye och Punisher packar vid vad de tror och hoppas ska bli den första och sista sammandrabbningen med gärningsmannen så är de inte riktigt beredda på att hamna ansikte mot ansikte med The Spirit of Vengeance. Bara att hålla tummarna för en helt sanslös fight mellan Ultimate Avengers och Ghost Rider för de återstående numren nu då. Eller?

Fortsätt läsa Ultimate Comics: Avengers 2 #2 & 3

Omstart! Efter att Mark Millar avslutat sin första arc av Ultimate Comics: Avengers tillsammans med Carlos Pacheco så är det dags för ny story och ny illustratör. Med det riktigt usla namnet Ultimate Comics: Avengers 2 #1 och tillsammans med Leinil Francis Yu (Secret Invasion, New Avengers mm.) är det alltså dags för Millar att återigen slänga ut Nick Fury och hans blackops-Avengers på nya (blodiga?) äventyr. Grundtanken med att låta teamet vara dynamiskt beroende på vad deras syfte är, som så ofta när det gäller Millar, helt klart god. I det här inledande numret så slopas med andra ord nykomlingarna Red Wasp och Nerd Hulk till förmån för ingen mindre än självaste Punisher. Personligen har jag ingen koll på vad som egentligen särskiljer ultimate Punisher mot Marvels standardvariant, men utöver att kanske vara lite extra skjutgalen och skoningslös så ser det i stort sett ut att vara samma Frank Castle även här. Hur som helst så är han egentligen inte ett dugg sugen på att hänga med Nick Fury och War Machine på någon sorts hemligt statligt uppdrag, men med hot om att fällas för massmord är det väl inte mycket mer att göra än att bara spela med. Sagt och gjort, Punisher är en Avenger, lite som en motvillig, bitter och mordisk Captain America. Vad Fury och killarna egentligen kraftsamlar för framgår inte i det här inledande numret, men med tanke på vilka som redan rekryterats (War Machine och Punisher) och vem det hintas om mot slutet så ser ut att vara något som kräver både högteknologisk krigföring, bly och hårda knytnävar.

Storymässigt så avslöjas det som sagt inte mycket alls, och en stor del av numret ägnas mest åt att avbilda Punisher när han arbetar sig igenom horder med maffiosos, gangsters och annat löst folk som (uppenbarligen) förtjänat hans bestraffning. Svårt alltså att uttala sig om storyn, men för min del är det tillräckligt intressant för att jag ska vilja läsa mer. Bytet av tecknare från Carlos Pacheco till Leinil Francis Yu känns för mig helt ok. De har väldigt olika stilar, men då det ändå är en helt ny handling som inleds här så innebär de visuella skillnaderna inga problem för min del. Yu har även en lite ruffare och smutsigare stil som säkert kan komma att passa bra för den här typen av titel. Det blir ett något avvaktande betyg på grund av allt det som fortfarande känns rätt oklart, men det kan nog finnas någon sorts potential här också. Mycket pangpang lär det bli hur som helst, och bara det räcker ju en bra bit.