Jag tänkte börja med en enkel presentation av mig själv.
Jag är en 19-årig heltidsnörd från Småland som under de senaste åren har fått upp ögonen för det fantastiska medium som ju är serier. Det började med Carl Barks (skapare av bl a Joakim von Anka), som jag håller högst bland all världens serieskapare, och flöt sedan på med andra stora namn inom disneyserier. Efter ett tag bestämde jag mig för att utforska andra hörn av serievärlden, och inte begränsa mig till Ankeborg. Jag vill minnas att jag alltid har gillat superhjältar, även om det inte alltid har varit tidningsversionen som det har gällt. Den första kontakten med superhjältar var i och med den fantastiska animerade Batman: The Animated Series, som jag fortfarande håller väldigt högt.
Min fritid ägnar jag åt att hitta godbitar som kan fylla ut mina bokhyllor, ta reda på film och serierelaterade nyheter, och skriva inlägg på Sveriges största (och bästa!) forum för serier, Serieforum.se, där jag också är moderator.
För övrigt gillar jag även att skriva/knappa på tangenterna, därav denna recension.
OBS: Nedan följer en hel del spoilers.
Följande är inte en recension av något specifikt nummer av tidningen The Dark Knight, utan snarare en recension av författaren/artisten David Finchs tolkning av karaktären Batman och dennes supportkaraktärer.
The Dark Knight är alltså en av de väldigt många titlar som kretsar runt Bat-familjen. Mer specifikt så var syftet med just den här serien att den skulle handla om Batmans soloäventyr i Gotham, efter dennes återkomst i The Return of Bruce Wayne. Storyn både skrivs och tecknas av David Finch, som tidigare bl a har tecknat Ultimatum, New Avengers med flera. Jämför man The Dark Knight med övriga titlar i DC:s Bat-hörna så verkar serien vara mer fristående. Det har än så länge kommit 4 nr utav serien, och det är 1 nr kvar av första storyn. Jag väljer dock att göra min analys nu, då jag tvekar på att det är bra för mitt hjärta att läsa resten. Jag kan börja så här: Det är bland det sämsta jag har läst. Någonsin.