Paul Jenkins och Humberto Ramos Fairy Quest var först en webbserie som sedan gavs ut i tryckt form med hjälp av Kickstarter-finansiering. Nu är det BOOM! som gett ut serien i tidningsform uppdelad på två nummer. Fairy Quest utspelar sig i Fablewood där alla sagor får liv. Fabledwood kontrolleras av Grimm och hans tankepolis. Grimm vill att alla invånare i Fablewood slaviskt följer sagan de är med i. Alltför stora avvikelser eller t.o.m. protester mot Grimms styre renderar i ett besök i The Mind Eraser som raderar minnet på karaktären och gör den foglig. Många är de karaktärer som har fått nog av Grimms styre men ingen vågar göra uppror förutom Rödluvan och hennes vän vargen (Mr Woof). Båda är under uppsikt av tankepolisen och när en av Rödluvans vänner utsätts för Mind Erasern och även hennes namn ropas upp flyr Rödluvan tillsammans med vargen till Rödluvans gamle bekant Peter Pan. Rödluvans mål är att ta sig ut från Fablewood till en annan värld, ”den verkliga”.

Så, då har jag spoilat hela första numret. Men det är å andra sidan inte överraskningsmomenten eller någon olidlig spänning som är intressantast i Fairy Quest utan hur Paul Jenkins hanterar sagovärlden. Det mesta känns igen från såväl Fables som tv-serien Once Upon a Time med alla karaktärer samlade på ett ställe. Det Jenkins gjort är att slänga in en rejäl dos 1984 och lite steampunk i anrättningen. Jag är svag för de gamla klassiska sagorna och även om jag aldrig gett Fables någon större chans så gillar jag när man har dem som grund och gör om dem. Jenkins verkar mest ha satsat på att göra karaktärerna lite vuxnare till sättet men det leder inte till några djupare karaktärsstudier. Såväl Rödluvan som Peter Pan (självklart iofs) är evigt unga och den förstnämnda fast i ett lika evigt sagohjul. Det mesta känns igen men det är å andra sidan ett väldigt tacksamt material Jenkins har att jobba med. Dialogen är stundtals rapp och lite småkul och handlingen rullar på i lagom tempo med några kortare actionsekvenser. Den allra största behållningen är ändå Humberto Ramos teckningar som mer för tankarna till valfri nyare fransk äventyrsserie än amerikanska serier. Det är väldigt snyggt och färgläggningen av Leonardo Olea är lagom pastellig. Jag kommer nog att läsa mer Fairy Quest när (om) mer ges ut, det finns tillräckligt mycket att bygga på även om jag är tveksam till att serien kommer att nå några högre höjder. Men gillar du bröderna Grimms sagovärld och gärna läser en  lite grymmare version av den (åtminstone grymmare än de versioner de flesta av oss är vana vid) så är det din kopp te.