Förra apfilmen, Rise of the Planets of the Apes, fick en bra svensk titel Apornas planet: (r)Evolution men nu har inte filmbolaget lyckats lika bra, Dawn of the Planet of the Apes är oerhört mkt snyggare än Apornas planet: Uppgörelsen. Nåväl. Vad som hände med människan och hur det virus (senare benämnt Simian Flu) som först visade sig i slutet av första filmen spreds visas i en suggestiv början av filmen som är snyggt gjord även om den känns igen från andra katastrof-filmer. När alltfler människor dog kollapsade samhällena och kaos bröt ut, så lite som en av femhundra visade sig vara immun mot viruset. Filmen tar vid ca tio år efter att den förra slutade och aporna har skapat ett eget samhälle i skogarna ovanför San Francisco och leds av Ceasar som numera även är far. Aporna kommunicerar framförallt med teckenspråk, det vekar i huvudsak vara Ceasar och trotjänaren Koba som pratar. Början av filmen påminner lite grand om ett naturprogram eller en tidig Terrence Malick-film med det lugna tempot där man får följa apornas liv med ett spänningsavbrott i form av en attackerande björn. Vackert. Aporna och då speciellt Ceasar och orangutangen och läraren Maurice tror att människorna förgjort sig själva eftersom de inte sett en människa på flera år. Friden störs dock av människor som dyker upp och skottskador en ung apa. Ceasar och aporna, som nu är väldigt många, omringar dem och den lilla gruppen människor skräms på flykten av att Ceasar vrålar Go!
Fortsätt läsa Apornas planet: Uppgörelsen
