Femte numret av hitech-action-serien War Machine är den avslutande delen i den här seriens första storyarc, och i det stora hela tycker jag att det har varit en rätt angenäm resa. I det här numret får vi följa upplösningen av intrigen med det raskt eskalerande maskinviruset Ultimo (som av någon okänd anledning förvandlar sina offer till cyberzombies med laserögon), och utan att gå in på för mycket detaljer så innehåller den här finalen som sig bör lagom stora doser självuppoffring och spektakulära högteknologiska våldsamheter. Det är även ett riktigt bra avslut som öppnar för nytt och ännu större doser trubbel i kommande nummer, så jag är riktigt peppad på att följa den här serien även fortsättningsvis. Det jag hoppas att den här serien kan förbättra i kommande nummer är framtoningen av War Machine som huvudkaraktär. Visst, det är rätt fräckt att han deklarerat krig mot alla typer av organiserad brottslighet på en global skala, men han kan kännas lite väl ambivalent när han samtidigt försöker leva upp till sina egna superhjälteideal. Rätt intressant konflikt där i och för sig, men i de här första numren så tycker jag faktiskt att sidokaraktären Ares, krigsguden inkarnerad, varit något intressantare än War Machine själv. Inte för att det gör så mycket egentligen.

Manus: Greg Pak
Illustration: Leonardo Manco
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5

Fjärde numret av War Machine funkar inte riktigt för mig, men jag har lite svårt att sätta fingret exakt på vad det är som inte känns ok. Det kan ha att göra med att tecknaren Leonardo Mancos actionsekvenser känns lite off och på något sätt för trånga i det här numret, men jag är inte säker på att det är det det hänger på. Kanske beror det på att själva grundhandlingen inte känns jättespännande, och att jag har lite svårt att se vart Pak vill komma med den. Möjligtvis är det för att jag har haft omedvetet höga förväntningar på det här numret. Det som dock funkar bra är de flashbacks som ger mer bakgrund för både War Machine och krigsguden Ares, där vi även får veta mer om vad deras motiv till att kriga på heltid i grunden kan vara. Det är även rätt spännande att se hur illa James Rhodes egentligen mår av att vara nästan 100% mekanisk, och att det finns väldigt stora nackdelar med att vara en ständigt vaken och operativ krigsmaskin. Sammanfattningsvis så känns War Machine #4 lite som en transportsträcka mot något som förhoppningsvis kan vara något riktigt bra, men vi får väl se hur det blir med den saken i nästa nummer.

Manus: Greg Pak
Illustration: Leonardo Manco
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5

I och med att första upplagan av War Machine #2 sålde ut och lämnade mig tomhänt så har det dröjt innan jag nu äntligen kommit över ett eget exemplar. Har redan haft #3 liggandes on hold i ett par veckor i väntan på tvåan, vilket har känts smått frustrerande. Huruvida #2 sålde ut tack vare extrem popularitet eller bara på grund av att Marvel inte tryckte upp särskilt många exemplar vet jag inte, men det hade ju varit lite småkul om det var tack vare det föregående, då åtminstone jag tyckte första numret var riktigt bra.

Fortsätt läsa War Machine #2 – 2nd printing