Det var inte så länge sedan TWD var min favvoserie och jag kastade mig över varje ny trade. Men de senaste samlingarna har inte hållit samma klass, det jag saknat har framförallt varit dramatik och ett allt överskuggande hot mot Rick och de andra. Men jävlar vad det ändrades i och med trade nr 17 som bland annat innehåller nr 100. Milda spoilers följer nedan. Rick och de andra befinner sig i relativ säkerhet i sitt inhägnade område och kontakten med andra överlevande har sått ett hopp hos de flesta om att ett något så när normalt liv är möjligt framöver. Den som följt serien vet att just hopp är bland det allra farligaste att känna för det är då det brukar kuka ur rejält. Hotet kommer inte från zombierna, de har egentligen inte utgjort ett hot på ett bra tag och nu finns det tecken på att plågan faktiskt är på upphällningen. Det är andra människor som utgör det stora hotet och Rick och de andra stöter på den vidrigaste personen sedan The Governor. Exakt hur vidrig ser du om du tittar på omslaget och ser det blodiga taggtrådsförsedda basebollträet, med namnet Lucille, på omslaget.

Det var som sagt länge sedan jag var riktigt engagerad i TWD men nu är jag det igen. En av mina favoritkaraktärer stryker med under på flera sätt alldeles för jävliga omständigheter. Robert Kirkman har inte heller tidigare tvekat att avliva karaktärer som man inte trodde skulle dö. Känslan är allt mer att bara Rick går riktigt säker. Jag vill i kommande samlingar se en riktigt brutal och jävlig hämnd för det som drabbade favoritkaraktären. Jag är faktiskt lite småförbannad och då är det trots allt bara en serie. Ovissheten som präglar samlingen gör att Kirkmans kärlek för alltför förklarande dialoger mer blir en bisak men det är fortfarande lite av en käpphäst för mig. Det ska bli intressant att följa hur TWD utvecklas framöver, spänningen liksom en av de allra bästa serierna är tillbaka i topp 🙂

Though I walk thorugh the valley of the shadow of death, I will fear no demise of The Walking Dead-series. Jag var lite nördigt orolig att The Walking Dead höll på att tappa farten efter volym 12 som inte var så bra som de tidigare. Våra överlevande hade landat i en ”safe zone” där folk försökte leva som innan zombieepidemin, det var såpopera istället för kamp för livet. Det var inte dåligt men inte heller TWD-bra. Mina farhågor har tack och lov kommit på skam och den bästa amerikanska serien just nu levererar på nytt. Efter den ”vardagslunk” som präglade förra volymen präglas denna av den annalkande katastrofen som annars alltid är närvarande. I Too Far Gone får de överlevande återigen slåss mot lite zombies, några får ge sig ut utanför tryggheten för att leta varor och dåliga människor är i antågande. Dessutom störs idyllen av händelser innanför skyddet och Rick som är på väg att tappa greppet.

Trots att volymen är bra är det inte vad som händer i den som får mig att hoppas på nya stordåd av Kirkman utan vad som kan hända framöver. Kirkman får ihop spänningen och den krypande känslan av att allt kommer att kuka ur igen samtidigt som Charlie Adlard fortsätter att leverera teckningar av zombies som är lysande. De bästa sidorna är fyra sidor på slutet där teamet Kirkman & Adlard briljerar och bygger upp spänningen inför vad som kommer framöver. The Walking Dead är helt enkelt så jävla bra. Läs serien innan tv-serien dyker upp här, annars går du miste om något. Minuset är bara för att markera att det inte är ett fullkomligt mästerverk utan bara så jävla bra.