Så var det dags att ta en titt på vad som dyker upp på de amerikanska seriehyllorna i januari 2021.
Som vanligt följer jag Pärs femgradiga skala och Månadens tips hittar ni längst ner i inlägget.
1 – Helt ointressant
2 – En intressant skapare
3 – Två intressanta skapare eller enbart en fast med lockande premiss
4 – Två favoritskapare eller enbart en med lockande premiss Prenumerationsvärdig
5 – Två favoritskapare med lockande premiss Given Prenumeration
Mot titlarna!
Efter två mycket bra volymer av The Wicked+The Divine tar tecknaren Jamie McKelvie en liten paus och så gör även huvudhandlingen i senaste volymen (samlar WicDiv #12-17) där fokus istället ligger på enskilda gudar i Londons Pantheon och där flera skickliga tecknare får chansen att ge oss sin tolkning av denna moderna gudasaga i popskrud. McKelvie har under tiden jobbat med tecknandet av tredje och avslutande delen av hans och Gillens magiska popsaga Phonogram (med undertiteln The Immaterial Girl) och han dyker också upp i tredje volymen med fyra små reflektioner (kallade Videogames), en spännande cliffhanger i WicDiv #17 och så #14 där han tecknar hela numret.
Fortsätt läsa The Wicked + The Divine, Vol. 3: Commercial Suicide
Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.
Image Comics: Först ut den här veckan har vi en splitter ny antologiserie i magasinformat från Image Comics. Island består av 112 fullmatade sidor med avslutade småserier i varje nummer och annat gottigott. Brandon Graham (Prophet, King City) ger oss en 30-sidig fortsättning på sin miniserie Multiple Warheads samt några korta självbiografiska strippar. Emma Rios (Pretty Deadly, Captain Marvel) presenterar I.D. (24 sidor) om tre personer som anmäler sig frivilligt till transplantering av kroppsdelar. Ludroe står för den längsta berättelsen med 44 sidor, Dagger Proof Mummy, som introducerar en brottsbekämpande mumie och en ung skateboard-åkare som letar efter sin försvunna vän. Som grädde på moset får vi en femsidig memoar av Kelly Sue DeConnick (Captain Marvel, Pretty Deadly, Bitch Planet), illustrerad av Emma Rios, om hennes vänskap med den bortgågne författaren och poeten Maggie Estep samt två målningar av Marian Churchland.
I torsdags var det så återigen dags för en av årets seriehöjdpunkter, nämligen Image Expo 2015 på Yerba Buena Center for the Arts i San Francisco. Förläggaren Eric Stephenson presenterade en radda nya serier till Image Comics redan sprängfyllda katalog, skapade av kända ansikten från förlagets tidigare succéer men som vanligt också en hel del nytillskott som vill spänna bågen med egna serier. Här kommer ett axplock av de serier jag mest ser fram emot och hela listan kan ni se här från Comics Alliance.
Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.
Vertigo: Neil Gaiman och J. H. Williams III:s tredje nummer av The Sandman: Overture kom äntligen ut efter fyra månader och nyligen Eisner-prisade The Wake av Scott Snyder och Sean Murphy har nu nått fram till tionde och sista numret. Förlaget gav även ut första numret av en helt ny miniserie i åtta delar av Si Spencer kallad Bodies. Här får vi följa fyra olika polisutredare ifrån fyra olika tidsepoker (1890, 1940, 2014 och 2050) som alla upptäcker liket efter en mördad man mitt på Longharvest Lane i Londons East End. Vem har dödat personen i fråga och varför och viktigast av allt, hur hänger allt ihop? Varje nummer av Bodies är indelat i fyra kapitel på sex sidor var, tecknat av fyra olika tecknare (Dean Ormston, Phil Winslade, Megan Hetrick och Tula Lotay) i en stil och känsla som passar de olika tidsåldrarna utmärkt. Ja, jag har läst den och den är riktigt bra. Recension kommer snart 🙂
King City är en serie som jag läst en del om men det verkade vara en sådan serie som det inte fanns så goda chanser att man skulle få se avslutad och samlad efter Tokyopops fall, lite paralleller till Becky Cloonans East Coast Rising alltså. Tack och lov blev den iaf samlad till slut och utgiven av Image med tillstånd av Tokyopop i en riktigt tjock samling. Så grattis till oss alla för King City är något unikt. Innan jag fortsätter att kasta ur mig superlativer om Brandon Grahams fantasi ska jag försöka återge handlingen. Joe, som är en Catmaster, återvänder efter några år till storstaden King City där han utför lite uppdrag åt diverse mer eller mindre ljusskygga personer och organisationer. Katten han har med sig är en modifierad variant som kan användas som bl.a. periskop, frakta hjärnor i och som ett attackvapen. Bl.a. Hans polare Pete utför uppdrag att åt krimmoorganisationen The Raquet Club men börjar tveka när han stöter på en rymdvarelse som han blir småkär i. Joes fd flickvän Anna, som han fortfarande har känslor för, målar mustascher på diverse reklamtavlor och annat runt om i King City. Hennes pojkvän Maximum Absolute är en veteran från zombiekriget i Korea, landet har drabbats av en zombieepidemi. Han är beroende av drogen chalk (krita) som har den otrevliga bieffekten att hela kroppen till slut förvandlas till krita. Brandon Graham står f.ö. även för manus och lite teckningar i lysande Prophet och jag se fram emot att läsa hans Multiple Warheads.
Nomineringarna till 2013 års Harvey Awards offentliggjordes häromdagen. Som vanligt presenteras vinnarna på Baltimore Comic-Con i september i år. För er som är sugen på feta seriepriser avgörs vinnarna av Eisner Award nu på fredag 19 juli under San Diego Comic-Con.
Efter att ha granskat listorna av nominerade till bägge dessa prestigefulla priser får man en bra bild av likheter och olikheter i jurygruppernas skilda smaker.
Storfavoriter som Hawkeye, Saga, Adventure Time och Building Stories dyker upp på bägge listorna medan Harvey-juryn dissar webbserien Bandette, Brandon Graham (Multiple Warheads, Prophet) och Hickmans The Manhattan Projects som alla fått flera starka nomeringar av Eisner-juryn. Mest anmärkningsvärt är att Brubakers Fatale inte fått en enda Harveynominering medan den fått sex av de fetaste Eisnernomineringarna.
En av Harvey-juryns favoriter
Harvey-jurun vurmar istället för Tim Seeley och Mike Nortons Revival, förra årets storvinnare Daredevil, Scott Snyders Batman samt stödprojektet till den i Parkinson insjuknade Richard Thompson: Team Cul de Sac: Cartoonists Draw the Line at Parkinson’s.
Vad tycker ni? Bra eller dåligt? Vilka är era favoriter?
Jag vet inte hur många av er som läst Prophet #21 som jag och den övriga bloggosfären gillade skarpt. Brandon Graham gör ett fint jobb med manus och Simon Roys teckningar är en visuell fröjd. Om inte min recension övertygade dig att testa den så hoppas jag att ett utdrag ur kommande nummer kan väcka intresset.
Jag har inte någon koll på Rob Liefeld men hans namn dyker upp då och då på seriebloggar oftast med en negativ kommentar i anslutning. Tydligen körde han mycket byst och biceps på 90-talet i en extrem form. Å då låg ribban kanske redan då högt. Nu kan det vara lätt löjligt i en del serier med bodybuildermuskler på killarna och getingmidjor och d-kupor på tjejerna. Det är å andra sidan en annan diskussion jag inte tänker älta. Liefeld hade tydligen även ett förlag, Extreme, som gav ut serier. En av dem var Prophet och nu återupptar Image utgivningen av den och andra titlar. #21 är ett skumt ställe att börja ge ut en serie på nytt, det kan säkert skrämma bort en del. Jag hade inte kollat upp den om det inte hade rått lite hype kring den och jag var dessutom nyfiken på Brandon Graham som tidigare gjort King City, som Image för övrigt ger ut i en fet samling nästa månad.
I det senaste numret av denna antologi hittar vi den första Hellboyhistorien som Mike Mignola både skrivit och tecknat sedan ”The Whittier Legacy”. Den likaledes korta novellen publicerades ursprungligen på USA Todays hemsida i oktober 2010 som en del i Dark Horse HD-satsningen men finns även i samlingen The Bride of Hell and Others som släpptes i höstas. Ni som hängt med har redan läst om hur ”Hellboy in Mexico, Or a Drunken Blur” slutar med att vår hjälte super ner sig totalt under sorgearbetet efter en vän som dött. Minnesluckan fortsatte i Hellboy: House of the Living Dead, där det framgick att Hellboy haft en rätt framgångsrik brottarkarriär på fyllan därnere i Mexiko. I det tredje kapitlet av denna tequiladränkta skröna, ”Hellboy Versus The Aztec Mummy”, gräver Mignola vidare i vad som troligtvis är serievärldens mest fruktbara ”lost weekend”. Den utspelar sig dock innan supandet började på allvar och vi får se en ganska skärpt Big Red jaga den titulära aztekmumien. I förordet till Hellboy: House of the Living Dead erkände Mignola att han aldrig sett en mexikansk brottar- eller monsterfilm i hela sitt liv. Det ter sig alltmer otroligt när han här på pricken lyckas fånga den på en och samma gång absurda och skräckinjagande stämning som kännetecknar filmer i stil med El barón del Terror, även känd som The Brainiac, Chano Urueta 1962, eller Las Luchadoras Contra la Momia Azteca (Wrestling Women vs The Aztec Mummy) som Rene Cardona regisserade 1964. Kolla in ett klipp ur den dubbade versionen här! Med andra ord är detta ett typexempel på Mignola i högform. Här finns allt man kan önska sig av vackert groteska illustrationer, humor, handgemäng och folkloristiska utvikningar. Redan här har man i min mening fått valuta för pengarna. Fortsätt läsa Dark Horse Presents # 7
