Kommer ni ihåg Robb Pratt? Animatören som på sin fritid slängde ihop en fantastisk animerad Superman-kortfilm, Superman Classic, där Superman ställdes mot en jätterobot i sann Fleischer-anda. Nu är har karln gjort en ny kortfilm och denna gång ställs Superman mot Bizarro (därav filmens namn, Bizarro Classic). Fleischer-anda är åter igen väldigt påtaglig och rösterna, gjorda av John Newton (Superboy i den gamla TV-serien från 1988) och hans fru Jessica Newton, är fantastiska. Kolla in filmen och missa inte heller det lilla extramaterialet efter eftertexterna där Pratt berättar om hur filmen gjordes.
Författar arkiv
Earth-2 #1-2
I och med DC:s nya serie Earth 2 blåser DC Comics och författaren James Robinson nytt liv i Justice Society och införlivar dem i DCnU. Fast inte i den vanliga DC-världen utan en helt ny, parallell värld (Earth 2). En värld där Superman, Batman & Robin samt Wonder Woman offrat sig själva för att stoppa en invasion från Apokolips. Nu fyra år senare finns knappt några hjältar kvar, men när den snabbfotade guden Mercury kraschlandar framför en tonårig Jay Garrick varnar han för ett kommande mörkt hot och överför sina krafter till Garrick innan han dör.
Illustration: Nicola Scott
Tusch: Trevor Scott
Färgläggning: Alex Sinclair & Pete Pantazis
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Döda rummet
Idag är det exakt 100 år sedan August Strindberg gick ur tiden. Det är också dagen då Per Demervall och Ola Skogängs nya seriealbum Döda rummet släpps, ett album där Strindberg i allra högsta grad spelar en central roll. Om ni var på Stockholms seriefestival härom veckan kanske ni redan då lyckades komma över ett ex av detta album, som jag själv gjorde, då det var smygpremiär på albumet.
Döda rummet är Per Demervall och Ola Skogängs första samarbete ihop och albumets historia kretsar kring journalisten Arvid Falk som tampas emot det kriminella Strindbergsällskapet (lett av bossen Don Bernadotti) i ett minst sagt annorlunda, men ändå igenkännbart, Stockholm. Luftskepp flyger över Stockholm, första världskriget håller fortfarande på och Sverige har blivit indraget och Gamla stan har blivit sönderbombad. Min personliga favorit i detta annorlunda Stockholm är att shoppinggallerian NK nu blivit ett mentalsjukhus. I skuggorna skymtas den mystiska väktaren och ryktena om att Strindberg själv inte alls är död utan nedfryst i en järnlunga i väntan på att återuppväckas 100 år från sin ”dödsdag”.
Döda rummet är en riktigt bra historia och det märks tydligt att Per Demervall och Ola Skogäng har haft kul under tiden de skapat albumet, inte minst märks det på alla snygga detaljer och roliga referenser som de kryddat albumet med. Dessutom lyckas de väldigt bra med att knyta sin historia till Strindberg och slutet bjuder på en intressant twist och samtidigt en snygg och smart referens till ett av Strindbergs mer kända dramer.
Det är också kul att se att Döda rummet är så snyggt tecknat. Exempelvis uppslaget där Arvid Falk blickar ut över Slussen och Gamla stan från sin lägenhet är något av det snyggaste jag har sett i en svensk serie någonsin. Herrarna Demervall och Skogäng har gjort ett fantastiskt jobb och det är svårt, för att inte säga snudd på omöjligt att se vem som har gjort vad i albumet.
Döda rummet ger i alla fall mig mersmak på fler gemensamma projekt från dessa två herrar. Men vi får väl se hur det blir med den saken. Tills dess så kan jag bara konstatera att Döda rummet är riktigt bra och rekommenderas varmt!
Illustration: Per Demervall & Ola Skogäng
Förlag: Ekholm & Tegebjer
Betyg: 4/5
Stockholms Internationella Seriefestival 2012
Jag hoppas att det inte är någon som har missat att Stockholms Internationella Seriefestival drar igång till helgen. Visserligen tjuvstartar festivalen något redan i morgon med ett antal olika evenemang runt om i huvudstaden, men själva festivalen drar officiellt igång nu på torsdag. Shazam-redaktionen kommer självklart att vara på plats under festivalen. Själv kommer jag vara på plats under lördagen och söndagen och är oerhört peppad och förväntansfull inför vad festivalen ska bjuda på i år. Efter att ha granskat festivalprogrammet så ser jag allra mest fram emot Reinhart Kleist och Sören Glosimodt Mosdals samtal om countrybiografier i serieform under lördagen. Jag ska även försöka hinna med att lyssna på Henrik Bylunds samtal med Julien Neel samma dag. Men det riktiga dragplåstret, i alla fall för min del, kommer att vara Seriemarknaden där jag hoppas på att ha många intressanta samtal med trevliga människor och inte minst botanisera bland sköna och bra serier.
Här hittar ni festivalprogrammet!
Väl mött på Stockholms Internationella Seriefestival 2012!
The Avengers – Trailer #2
Igår peppade vi inför Marvels släpp av trailer nummer 2 av sommarens storfilm The Avengers. Nu har den efterlängtade trailern släpps och jag måste ärligt säga det här ser riktigt nice ut! Om resten av filmen håller den här stilen så kommer det här blir kanon! Men vad tycker ni kära läsare? Vi vill gärna läsa era kommentarer och synpunkter på denna trailer.
Nya länkar
Det har varit dåligt med inlägg från vår sida på sista tiden och det ber vi så mycket om ursäkt för och hoppas att ni har ett visst överseende med. Jag, och resten av mina Shazam-kollegor har helt enkelt varit för upptagna med jobb och andra saker som pockat på vår uppmärksamhet och tid. Förhoppningvis blir det mer inlägg och recensioner framöver. Dessutom närmar sig Shazams födelsedag med stormsteg här nu i början av mars och vi har lite planer på gång angående inlägg som kommer att uppmärksamma jubileet med tillbörlig pompa och ståt.
Men tills dess så tänkte jag bara passa på att meddela att jag gjort lite vårstädning på vår länksida och tagit bort en del gamla länkar och lagt till en hel del nya. Mest är det länkar till de olika svenska serieförlagen som tillkommit på listan. Men även våra kollegor på seriepodcasten Hög av serier har fått med sin länk på listan också, visserligen rätt försenat men bättre sent än aldrig…
Avslutningsvis så tänkte jag tipsa om lite tänkvärd läsning angående Marvels ”double shipping” från amerikanska seriebloggen 4thletter!.
DC Comics byter logotyp
I måndags rapporterade Anders om rykten att DC Comics är på väg att byta logotyp. Det visade sig att det låg en hel del i dessa rykten för idag byte DC Comics officiellt till den nya loggan. Hur det kommer att se ut på tidningarna framför kan ni se på bilden här till höger.
Personligen tycker jag att detta är ett mindre lyckat drag av DC. Var det verkligen nödvändigt att byta ut den gamla loggan, särskilt då denna bara var sex år gammal, mot denna rätt i min mening rätt intetsägande logotyp? Dessutom känns det som om DC under designprocessen sneglat lite väl mycket på Apples logga.
Hur vidare detta är ett bra eller dåligt beslut av DC Comics lär nog tiden få utvisa men för min del så känns detta mer som fall av ”ändring för ändrings skull” än något annat.
Fatale #1
Ed Brubaker kan, efter framgångar med titlar som Sleepers, Criminal och Incognito (och dess uppföljare Bad Influences), sägas vara en av de moderna pulp-mästarna. Nu har han åter slagit sig ihop med illustratören Sean Phillips och börjat ge ut en ny historia, denna gång för förlaget Image Comics.
Fatale är en blandning av lika delar pulpig noir som pulpig skräck. För att göra saken lite mer komplicerad så berättar Brubaker här två parallella historia. Den ena utspelar sig i nutid där Nicolas Lash blir indragen i en ordentlig härva efter att stött på dels en mystisk kvinna vid namn Jo på sin gudfars Dominic Raines begravning, och dels genom de opublicerade manuskript som han hittar när han går igenom sin gudfars tillhörigheter.
Den andra historien utspelar sig i San Francisco 1956 och fokuserar till stor del på Josephine, som vi snabbt förstår är samma mystiska kvinna som Nicolas Lash stött på. Dessutom figurerar en obehaglig korrupt snut vid namn Walter Booker som precis som Josephine verkar dölja både en och två hemligheter. Hemligheter åt det mer ockulta slaget.
Illustrationsmässigt så är Fatale en fröjd för ögat. Sean Phillips brukar inte göra en besviken men här så tycker jag att han banne mig överträffar sig själv i ett par sekvenser. Alltså snyggt så det förslår. Brubakers manus är också riktigt bra där nutidshisorien drar igång i ett rasande tempo och drar in mig som läsare i historien för att sedan växla ner ordentligt i 1956-historien där mystik och frågetecken kring karaktärerna blandas till en härligt mörk noir-soppa. Anledningen till att det inte blir full pott i betyget är att tempot dras ner lite väl mycket i 1956-historien jämfört med nutidshistorien vilket jag tycker skapar en liten obalans historierna emellan. Men det är en mindre skönhetsfläck på det stora hela.
Det finns som sagt mycket att gilla med Fatale #1. Det kanske inte är det bästa som teamet Brubaker/Phillips har presterat men det är ändå bra mycket bättre än mycket annat och jag känner mig i alla fall taggad inför fortsättningen på denna serie.
Illustration: Sean Phillips
Tusch: Sean Phillips
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Image Comics
Betyg: 4+/5