Raquel bor i en småstad i Portugal, går första året på gymnasiet, har två bästa vänner och en pojkvän – men det är något som saknas. Tills hon dyker upp. Pardalita! Pardalita betyder egentligen gråsparv och hon heter egentligen något annat men det är en hemlighet som Raquel behåller för sig själv. Pardalita går sista året på gymnasiet, spelar teater, drömmer om att få studera konst i Lissabon och Raquel är kär.
”Vad är det minsta avståndet som du kan hålla till någon utan att det märks att du inte vill ha något avstånd alls?”
Joana Estrela är en portugisisk serieskapare och illustratör som lever och verkar i Bryssel och 2024 gav Berghs förlag ut hennes hyllade bok Pardalita på svenska i mycket fin översättning av Ulla Meyer Gabrielsson. Det är en mycket lyckad mix av ren text och traditionellt serieberättande där vi får lära känna Raquel genom hennes poetiskt vackra inre monolog som beskriver alltifrån tråkig vardag, sökande efter identitet och, inte minst, hennes växande kärlek till Pardalita.
Bilderna är enkla men mycket uttrycksfulla och det finns en bitterljuv längtan och återhållen passion i hela berättandet som är oemotståndlig. Den innehåller också flera underbara meningar som fastnar i minnet, såsom citatet i andra stycket eller till exempel när Raquels pojkvän gör slut: ”Jag har bytt till flygplansläge, men det känns som jag landat”. Slutet är också hjärtskärande vackert.
Illustration: Joana Estrela
Förlag: Berghs förlag
Betyg: 5/5
