”Diana är som att komma hem.

Charlie är som att komma hem.

Jag saknar henne redan.

Men vi kan inte alltid vara där för varandra.

Jag önskar hon alltid var hos mig.

Vi skulle gå sönder i varandras grepp.

Vi både räddar och drar ner varandra.”

Detta är en av flera oförglömliga scener ur Elias Ericsons mästerliga berättelse om Diana och Charlie. Två 17-åringar som går på Kulturgymnasiet i Stockholm. Transpersoner och bästa vänner. Två trasiga ungdomar där den ene brottas med en far som kväver sin dotter för att han så gärna vill ha en son och den andres psykiska ohälsa leder till självskadebeteende och en närmast manisk längtan efter fester och kickar.

Elias Ericson har skapat två fantastiska karaktärer som är så mänskliga och mångfacetterade att de känns verkliga och därför känns deras kaosfyllda vardag ända in i märgen. Det här är en bok som svämmar över av starka känslor och tonårsdramatik men trots allt tumult, vrede, sorg och smärta så finns alltid Diana och Charlie där för varandra…ända tills Diana träffar Evelina.Hur det går för Diana när hon hittar kärleken med stort K tänker jag inte avslöja. Ej heller hur Charlie tacklar den själviska känslan av att ha förlorat sin bästa vän. Diana & Charlie är en otroligt stark ungdomsberättelse som inte lämnar någon oberörd och som dröjer sig kvar i ens medvetande långt efter att man lagt den ifrån sig. Elias hittar alltid rätt ord för att beskriva den fina men samtidigt destruktiva vänskapen mellan Diana och Charlie. Två personer som känner samma smärta, dansar i en oändlig himmel ingen annan kan nå och som talar ett språk ingen annan förstår.

”Du är den den enda som förstår mig, men du är så jävla jobbig.”

Trackback-adress