Trollkarlskungen Maestro, hans cirka 200 fruar och dubbelt så många barn har alla blivit mördade, eller snarare, massakrerade. Allt pekar på att Maestros urgamla fiende, den ondskefulle trollkarlen Mardok som befriats ur sin långa fångenskap efter att alla skyddsbesvärjelser märkligt nog inaktiverats, ligger bakom detta oerhörda illdåd…men det finns fortfarande en arvtagare kvar till tronen. Maestro och jordkvinnan Margarets son Willy, som förvisats från trollkarlsvärlden Zainon och nu lever sina dagar i Orlando, Florida där han livnär sig tack vare rätt så smaklösa besvärjelser, är den siste överlevande i tronföljden och han går raskt till verket för att göra Zainon till en bättre värld eftersom han är fast besluten om att aldrig bli ett lika maktfullkomligt praktarsel som hans far var. Frågan är bara hur länge denne 20-årige yngling kommer att överleva som härskare över sitt nya magiska rike när hans faders fiender finns överallt?

Den enda gången jag stött på tecknaren Steve Skroce är i hans och Brian K. Vaughans läsvärda miniserie We Stand on Guard men han har även dykt upp i Marvel-titlar som Wolverine och The Amazing Spider-Man samt i Alan Moores version av Rob Liefelds titel Youngblood och syskonen Wachowskis serie Doc Frankenstein. 2017 gav hans alldeles egna skapelse Maestros ut på förlaget Image Comics där handlingen är i stort sett identisk med Sarah Monettes (under pseudonymen Katherine Addison) fantasyroman The Goblin Emperor eller filmkomedin King Ralph med John Goodman i huvudrollen – avlägsen eller utstött släkting ärver plötsligt hela kungariket efter att hela kungafamiljen utplånats till följd av en olycka eller dramatisk händelse. Skillnaden är dock att istället för kluriga hovintriger som i The Goblin Emperor eller romantisk komedi som i King Ralph så bjuder Steve Skroce på en slyngel/millennial iförd slip-on sneakers och smartphone som blir magins nye mästare och kung och där magiker är att betrakta som gudar eftersom vi skapats efter deras avbild. Framförallt ställer den frågan om en i grund och botten god människa med obegränsad makt till sitt förfogande kan behålla sin godhet ?

Det som jag inte var förberedd på var att serien skulle vara Not Safe For Work (eller för den delen okej att läsa på bussen, vilket jag pinsamt nog fick erfara) då den bitvis svämmar över av gore, snusk och ohämmade obsceniteter som till och med hade fått Deadpool att rodna. Detta har jag inget som helst problem med och det stående intrycket av Maestros är en fartfylld, mycket rolig, bitvis tragisk men ständigt underhållande verklighetsflykt som levererar det den lovar plus att den skickligt manövrerar och aldrig går vilse bland klassiska fantasytroper.

Förutom huvudpersonen Willy – som, förutom att han är en kopia av en ung Neil Gaiman, har ett gott hjärta trots att han bitvis kan vara impulsiv – så får vi möta hans ungdomskärlek Wren, hans viljestarka och godhjärtade mor Margaret, rådgivaren Gah’Ree (som är en levande blomma och vars namn uttalas ”Gary”), högsta rådets intrigmakare Lord Rygol, ett talande svärd som är ful i munnen, och många fler. Skroce briljerar med otroligt detaljrika illustrationer (som dessutom innehåller en del gömda skatter vid närmare granskning), mästerlig färgläggning av Dave Stewart och en säker hand när det gäller dialog och handling som jag redan nämnt. Rekommenderas!!!

Trackback-adress