Ända sedan de båda journalisterna Upsher och Doff fick nys om att en man från Wreath och en kvinna från Landfall osannolikt nog, och med fara för sina egna liv, fattat tycke för varandra och dessutom fått ett gemensamt barn så har de sökt med ljus och lykta genom galaxen i jakten på tidernas största scoop och snart kanske det blir verklighet. Marko och Alana är dock måttligt intresserade över att deras förbjudna kärlekshistoria ska hamna på löpsedlarna men Upsher och Doff erbjuder dem en lösning på problemet: ett unikt vittnesskyddsprogram som inte bara ger dem nya identiteter och ett nytt liv utan en magisk ritual som gör att de faktiskt får helt nya kroppar och därmed en chans för Hazel att få ett leva ett normalt liv. Marko och Alana tackar dock nej till erbjudandet med orden: ”Vår dotters biologi är inget handikapp. Det är en gåva”. Prince Robot är däremot mycket intresserad och serverar en smaskig berättelse om förräderi för journalisterna för att skapa sig en ny framtid för sig själv, hans nyfunna kärlek Petrichor och sin son Squire…allt medan Ianthe och The Will bara är ett stenkast bort från sällskapet.

Jag känner mig fortfarande smått kränkt av Bill Mahers korkade uttalande om vad han tyckte om Stan Lees betydelse för populärkulturen och framförallt Mahers nedsättande kommentarer om seriemediets betydelse överhuvudtaget. ”A culture that thinks that comic books and comic book movies are profound meditations on the human condition is a dumb fucking culture” vittnar bara om Bill Mahers arrogans och trångsynta föreställning om att serier är något infantilt och barnsligt. Serier är som vilket annat författande som helst som sträcker sig genom alla åldrar och har alltid varit en viktig del av sin samtid och en viktig röst när det gäller att kommentera densamma och om Maher behöver ett tydligt modernt exempel, även om det är som att ge pärlor till ett svin eftersom han själv säger att han aldrig läst serier, så borde han läsa Saga av Brian K. Vaughan och Fiona Staples.

Nionde volymen av denna moderna klassiker är inget mästerverk men med tanke på vilken hög lägstanivå Vaughan och Staples har så är den alltid läsvärd och en av alla serier jag kommer att följa till det bittra slutet. Just bittert är signifikativt den här gången för även om handlingen är rätt så stillastående och inte innehåller några nya bekantskaper med underbara karaktärer eller nya fängslande miljöer så levererar Saga vol. 9 en historia där ingen går säker och dessutom seriens hittills största och mest dramatiska cliffhanger.

Förutom detta får vi mycket grafiskt sex, inbakade samtida kommentarer om fake news samt hur lätt det är att kränka en annan människa bakom en skärm jämfört med att prata med någon på riktigt plus att lilla Hazel lär sig simma och Marko prövar vingarna som författare.

Saga är alltid en fröjd att läsa och beundra och längtan efter tionde volymen kommer att bli lång och brutal eftersom Vaughan och Staples beslutat sig för att ta ett helt års uppehåll från sin lysande skapelse, vilket i och för sig ger Bill Maher möjligheten att läsa ikapp så han blir av med sin övertygelse om att serier skulle vara en ”dumb fucking culture”.

Trackback-adress