När Brenden Fletcher och Karl Kerschl – som skapat Gotham Academy tillsammans med Becky Cloonan – annonserade fantasyserien Isola på Image Expo i april 2016 blev jag eld och lågor och den här veckan kommer tradeutgåvan av den första arcen ut i handeln. Jag har följt serien i lösnummer och ni som läst min recension av de första numren noterade nog ett blygsamt betyg vilket berodde på min frustration över seriens förlopp – som börjar in media res med väldigt lite kött på benen, vilket lindrades något när jag äntligen fick läsa seriens prolog som gick som följetong i Motor Crush (skapad av Brenden Fletcher tillsammans med Cameron Stewart och Babs Tarr) och som även finns tillgänglig i sin helhet på seriens hemsida isola.ca. Efter att ha läst första arcen flera gånger inser jag nu att jag hade helt rätt när det gällde mina förhoppningar att Isola var en potentiell klassiker och att det bästa sättet att läsa den är att bara kasta av sig sina recensentglasögon (mina riktiga behåller jag helst på eftersom jag knappt har ledsyn) och njuta av något alldeles fantastiskt och underbart.

Det är lätt att racka ner på Isola och kalla den pretentiös, flummig, långsam och flyktig men de adjektiv jag skulle vilja använda är hypnotisk, suggestiv, transcendent, eterisk och magisk. Serien har funnits i Fletcher och Kerschls medvetande i drygt 20 år, där de tvingats lägga den på hyllan av olika anledningar, och numera är den en del av deras DNA. När det gäller historiens flöde så domineras den av Kerschls grafiska berättande med sparsam dialog men detta bildflöde är så rikt på känslor och underbar fantastik så den liknar inget annat jag läst på mycket länge.

Seriens inspiration är Miyazakis tidigare filmer för Studio Ghibli, Sagan om ringen, TV-spelet Dark Souls samt den gamla myten om Orfeus och Eurydike och denna härliga mix fångas perfekt av seriens skapare i vad som är en episk fantasy på riktigt. I centrum har vi två kvinnor på flykt till en mörk, mystisk och kanske ondskefull värld en halv kontinent bort, vilket för tankarna till Frodo och Sams besvärliga resa mot Mordor men målet är inte att rädda världen genom att förstöra Saurons ring utan att befria drottning Olwyn från besvärjelsen som hennes galne bror kastat på henne. Under resans gång blir det också klart att det finns något annat i görningen och att brodern, som dödades av drottningens trofasta livvakt Rook, kanske inte var galen ändå, med det är mest en känsla och framtiden får utvisa om jag överanalyserat allt. Målet för resan är de dödas ö, Isola, som av många betraktas som en saga i en värld som redan är en saga och resan dit är inte bara en fysiskt ansträngande utmaning utan också en andlig och själslig sådan.

Som jag nämnde i min recension av de första två numren så är seriens värld lika mycket en huvudperson som Olwyn och Rook, målad i fantastiska och overkliga färger av Michele Assarasakorn (MSassyK), full av märkliga ljudeffekter, musik och språk (underbar textning av Aditya Bidikar) samt magiskt illustrerad av Karl Kerschl där varje ansiktsuttryck är en njutning (särskilt drottning Olwyn i sin stumma tigerskepnad) och världen känns så levande att man kan ta på den. Flera gånger under min genomläsning får jag känslan av att jag är en liten fluga (eller kanske en älva) som flyger med Olwyn och Rook på resan och att jag vill ge dem en hjälpande hand eller ropa ett varningens ord men upptäcker att jag nästan drunknat i min favoritsoffa, helt uppslukad av denna fantastiska serie och värld.

Den varma och ömsesidiga vänskapen, ja, kärleken, mellan seriens huvudpersoner är kärnan i berättelsen och jag har aldrig stött på två karaktärer som berättar så mycket om sig själva utan att säga ett ord. I januari 2019 återkommer serien och kommer i fortsättningen att publiceras varannan månad vilket gör att väntan på andra traden blir olidligt lång men eftersom min magkänsla säger att det här är en kommande klassiker så kan jag härda ut. Rekommenderas varmt till alla älskare av riktigt bra fantasy och för er som bara vill följa med på en underbar resa.

Trackback-adress