Knappt har våra tidsresande tidningsflickor hämtat sig från sitt senaste äventyr i en farlig urtid och mötet med konstruktören av den första tidsmaskinen, Dr. Dr. Qanta Braunstein från 21:a århundradet, förrän de hittar en ny tidsportal och återigen hamnar i sin hemstad Stony Stream, Ohio mitt under den värsta milleniumhysterin den 1:a januari år 2000. Ännu en gång är flickorna separerade och Tiffany försöker desperat förklara för en polisman vad hon gör utomhus trots att det råder undantagstillstånd i staden eftersom den härjas av plundringar efter ett massivt strömavbrott och dessutom utkämpar några gigantiska transformersliknande robotar en våldsam fight som bara hon kan se.

De övriga 12-åringarna, KJ, Mac och Erin, försöker hitta Tiffany och Erin tror hon vet någon som kan hjälpa dem. De unga chrononauterna som gänget stötte på i början på sitt äventyr tittade i tidningens seriesidor innan de aktiverade sin tidsmaskin och Dr. Braunstein nämnde namnet Chuck Spachefski, skaparen av seriestrippen Frankie Tomatah som går som följetong i tidningen som tjejerna delar ut. Efter att ha lokaliserat Chucks hus i telefonkatalogen står de nu öga mot öga med Charlotte, som skapat serien under pseudonym, och hon är väldigt glad att se dem eftersom hon är deras största fan.

Av alla serier jag läser i lösnummer är det ingen, förutom Black Hammer, som jag lika hungrigt kastar mig över när den dimper ner i brevlådan som Paper Girls av teamet Brian K. Vaughan, Cliff Chiang och Matt Wilson. Fjärde arcen är avslutad (samlar Paper Girls #16-20) och traden dyker upp i april 2018 och jag kan redan nu avslöja att serien är tillbaka i samma högform som i de första två volymerna och att vi dessutom får mycket kött på benen om vad som är i görningen…och på sedvanligt Vaughan-manér ännu mer frågetecken som behöver rätas ut och en perfekt cliffhanger inför nästa volym.

Seriens största behållning är gruppdynamiken mellan våra tidningsflickor, spännande nya karaktärer och naturligtvis Cliff Chiang och Matt Wilsons underbara samarbete som ger mig gåshud varje gång jag vänder blad och även om en del läsare stör sig på det gåtfulla och mystiska tidshoppandet så älskar jag hela konceptet av hela mitt hjärta.

Charlotte avslöjar att det pågår ett långvarigt krig mellan tidsåldrarna mellan de så kallade ”old-timers” som är en sorts moralpolis som försöker förhindra all form av tidsresande och några ungdomar från en ännu mer avlägsen framtid (vi snackar 70.000 år enligt vår tideräkning) som revolterat mot sina förfäder och anser att tidsresande är avgörande för en bättre framtid. Mer än så tänker jag inte spoila förutom att vi stiftar bekantskap med en yngre version av Grand Father och hans älskade översteprästinna Prioress samt en äldre upplaga av Tiffany och hennes man Chris. Förutom underbar dialog och spännande karaktärer så innehåller serien som vanligt klassiska tidsförbistringar och härliga tidsreferenser till tiden runt millenieskiftet och den känsla av stundande apokalyps som många var övertygade skulle inträffa när klockorna slog om till år 2000. Rekommenderas som vanligt av hela mitt seriehjärta!

Trackback-adress