”En dag, av en så länge okänd anledning, vaknade djuren upp. De började tänka, de började prata och de började utkräva hämnd.”

Så börjar Marguerite Bennett och Rafael De Latorres serie med den smarta titeln Animosity (betyder fientlighet på svenska) som är Bennetts andra egna serie på förlaget AfterShock Comics. Hennes första är den viktorianska skräckserien InSEXts om kärlek, förräderi och insekter men Bennett har också en gedigen verklista bakom sig som författare hos DC (DC Comics Bombshells), Marvel (A-Force), Dynamite (Red Sonja), BOOM! Studios (Sleepy Hollow) och Archie Comics (Josie and the Pussycats).

Själva knorren med Animosity är att djuren plötsligt en dag vaknar upp och kan tänka och prata som människor. Alla förvandlas dock inte till hämndlystna människomördare, vilket serien befäster tidigt. En ödla i ett akvarium avslöjar att husses partner är otrogen, en katt hotar att klösa ögonen ur husse om han slår matte en gång till och blodhunden Sandor bedyrar sin kärlek till sin unga matte Jesse. Det sistnämnda paret är seriens huvudpersoner och vi får följa dem, först tillsammans med Jesses mamma och pappa och sedan själva när de beslutar sig för att lämna det farliga New York och ta sig till Kalifornien där Jesses halvbror Adam jobbade som veterinär.

Det här är en serie som tyvärr inte vet vilket ben den ska stå på. Ena sekunden gullig komedi, ibland  träffsäker satir, sedan allvarligt postapokalyptiskt drama som definitivt inte lämpar sig för yngre läsare. Sedan har vi populärkulturella referenser som skrivs på läsarens näsa, som när Sandor och Jesses pappa hittar alligatorer i tunnelbanan och snacket om vandringssägner är i full gång, den nya världens likhet med The Walking Dead fast utan zombies och att Sandor är döpt efter Sandor Clegane ”The Hound” från Game of Thrones. Avslutningsvis har vi rent fåniga inslag som sköldpaddor med luftvärn på ryggen, get med jacka, hjort med granater som dinglar i snören från hornen och en val som transportmedel.

Om Bennett hade valt att göra Animosity som en tänkvärd satir eller en blodig postapokalyptisk thriller så hade jag varit nöjd med antingen eller. Istället får vi ett mischmasch av allt möjligt och de enda bitarna som funkar är de komiska. Där Animosity levererar bäst är i det gripande förhållandet mellan Jesse och Sandor som funkar på alla plan och är det enda som får mig att läsa klart första volymen. Dessutom är tecknaren Rafael De Latorres stil tråkigt medioker och färgläggningen platt som en pannkaka.

Det mest fascinerande är dock att första volymen även innehåller en one-shot förutom Animosity #1-4 – Animosity: The Rise #1 – som är bättre än hela huvudserien som helhet och mycket beror på en sammanhållen handling och att den tecknas och färgläggs av den skicklige Juan Doe som medverkar på en riktigt bra serie från AfterShock Comics, nämligen Brian Azzarellos American Monster. The Rise har ett helt annat driv där vi får följa halvbrodern Adams öde i västra USA och innehåller en hel del läskiga scener som berör samt Does snygga illustrationer.

Följaktligen känner jag mig kluven för jag har tappat intresset för huvudserien men läser gärna fler one-shots med Juan Doe – vilket förlaget har utlovat. Om du vill pröva en av förlagets serier så kan jag verkligen rekommendera American Monster – men dessvärre inte Animosity.

Trackback-adress