Året är 1801 och Kapten Helm och hans expedition slår läger inför vintern i de outforskade amerikanska ödemarkerna. En kraftigt decimerad, härjad och uppgiven skara män slits mellan hopplöshet och fruktan för de okända fasor de mött – och som de kommer att möta. Kylan och hungern gör att myteriet är nära men major Flewelling tänker inte låta några myterister eller desertörer hindra honom från att genomföra sitt uppdrag. De som vägrar lyda order avrättas och äts sedan upp av de allt hungrigare männen. Kannibalismen, situationens meningslöshet och fruktan för nya attacker blir snart för mycket för kapten Helm som befarar att han håller på att förlora förståndet då han inte kan få rösten i sitt huvud att tystna och när det senare visar sig att rösten tillhör ett spöke av en spansk conquistador från 1500-talet som hävdar att han kommit för att rädda hans liv så är han övertygad om att han blivit galen.

Manifest Destiny av Chris Dingess, Matthew Roberts och Owen Gieni är en av mina favoritserier från Image Comics som jag njutit av sedan den startade 2013. Själva huvudhandlingen berättar en alternativ version av Lewis och Clarks öden och äventyr under 1804 års expedition för att hitta vägen till Stilla havet där de möter och oskadliggör en uppsjö av läskiga monster och kreatur, alltifrån buffalotaurer, köttätande amfibier, mordiska insekter och gräszombies. Den mystiska och olycksbådande stämningen har alltid varit på topp med ett spännande och intressant persongalleri och mycket snyggt tecknat och färglagt av Roberts respektive Gieni.

I fjärde volymen av serien får vi stifta bekantskap med en av de mer namnkunniga bestarna från amerikansk folklore – nämligen Bigfoot eller Sasquatch – som här skildras som jättelika håriga cykloper som lever i små flockar i ödemarken. Som vanligt är det inget fel på monsterskildringarna i Manifest Destiny utan volymen lider istället av en överarbetad och alldeles för lång sidohandling som skildrar kapten Helms tidigare katastrofala expedition i det okända. Även om den historien ger svar på många frågor som hopats under seriens gång och skickligt vävs samman med Lewis och Clarks egna efterforskningar så hade det räckt om den berättats i en fristående one-shot istället för att spridas ut över sex nummer.

Fjärde volymen är den sämsta i serien så här långt men med tanke på hur väl genomarbetad och spännande Manifest Destiny är som helhet så är den ändå bättre än mycket annat jag läst genom åren och jag rekommenderar alla älskare av riktigt bra serier att ge den en chans.

Trackback-adress