Ingen vet vad de mystiska lysande sfärerna är eller varifrån de kommer. Det enda den lilla kuststadens innevånare vet med säkerhet är vad som händer när de dyker upp. Barn blir blinda och får psykiska krafter. De förstör hem och får hela familjer att försvinna och de drar till sig forskare, experter och hemliga agenter, alla med egen agenda. Dessutom hettar de upp småstadens alla passioner – hemliga älskare och gammalt groll – till febernivå.

Nu har de även tagit med sig Ela som dyker upp på stranden lika oförklarligt och mystiskt som sfärerna själva. En vacker vithårig kvinna som inte säger någonting men verkar besitta onämnbara krafter. Kommer hon att hjälpa staden eller förstöra den? Eller är det Ela själv som är i fara?

En dag efter Darwyn Cookes allt för tidiga bortgång visade min inkorg att hans och författaren Gilbert Hernandez The Twilight Children äntligen gick att beställa. Fortfarande tagen av beskedet av Darwyns bortgång beslutade jag mig för att det bästa sättet att hedra honom var att läsa hans sista verk som dessutom var startskottet för Vertigos nysatsning i slutet av förra året.

Gilbert Hernandez är mest känd för den hyllade serien Love and Rockets (tillsammans med sina bröder Jaime och Mario) och har en väldigt personlig stil som ibland kallas ”magic realism” och dessa båda ytterligheter finns det gott om i The Twilight Children. Förutom den väldigt mystiska atmosfären så har vi alldeles vanliga människor, som den promiskuösa Tito, hennes svartsjuke älskare Anton, den alkoholiserade Bundo som förlorat hela sin familj till följd av sfärerna, de tre barnen som blir blinda, en tafatt ung forskare samt stadens tuffa sheriff.

Det som skiljer den här historien från andra science fiction-berättelser är det faktum att alla i staden är vana vid oförklarliga händelser och accepterat det som en del av sin vardag. Alla misstror forskaren och man skrattar åt de övertrevliga hemliga agenterna i sina blommiga turistskjortor.

Det märks tydligt att både Hernandez och Cooke är mästare inom sina respektive gebit och att de därför blint litar på varandra och ger varandra ömsesidig frihet. Det samma gäller också läsarens tolkning av denna stundtals väldigt förvirrande berättelse som är en utmaning i sig. Exakt vad som hände har jag egentligen ingen aning om när jag lagt den ifrån mig men att den är både spännande, fängslande och oerhört vacker är ett faktum.

Flera scener berättas bara med hjälp av Darwyns minimalistiska och underbara bilder, fritt från onödiga infodumpar och störande berättarröst. Om du är van vid att få tydliga instruktioner om vad som försiggår i ditt läsande och hatar gåtor som får din hjärna att klia är The Twilight Children inget för dig. Om du däremot vill kasta dig ut i ett hypnotiskt äventyr som kan tolkas olika av varje enskild läsare och där varje ny genomläsning ger nya infallsvinklar till mysteriet så är den en vinnare. Rekommenderas!!!

Trackback-adress