Daredevil är tillbaka i New York City med ny dräkt, nytt jobb, en ung skyddsling som han ska lära allt han kan och en ny skurk som gör livet surt för honom och många andra i storstadsmetropolen. Nytändningen All-New, All-Different Marvel är i full gång och Mark Waid och Chris Samnee har lämnat över blindkäppen till advokaten och serieförfattaren Charles Soule (She-Hulk, Lando, The Uncanny Inhumans, All-New Inhumans) och Ron Garney, som tecknat en uppsjö av titlar åt både DC och Marvel under sin karriär.

Först vill jag bara säga att det var länge sedan jag läste Daredevil. Som ung på 80-talet hänfördes jag av Frank Millers banbrytande version av den hornprydde våghalsen men av någon outgrundlig anledning tappade jag intresset för karaktären så jag missade både Bendis och Brubakers hyllade sejourer och har bara sporadiskt läst Mark Waids run. I och med nystarten tog jag tillfället i akt att åter få pryda min samling med Matt Murdock som bekämpar brott på dagen i domstolen och på natten som Daredevil och förutom att Netflix mycket lyckade TV-serie (säsong två har premiär 18 mars, missa inte det!) väckte intresset så var det det faktum att Charles Soule skulle ta över titeln. Hans mycket trevliga, och sorgligt saknade, She-Hulk var en höjdare och Daredevil gästspelade också flitigt i titeln och jag tyckte Soules version av honom var perfekt.

Åtta månader har gått sedan Secret Wars slutade och förutom återkomsten till New York så har Murdock inte längre en egen advokatbyrå utan jobbar istället som åklagare åt distriktsåklagarämbetet. Denna nya roll är mycket spännande och något hokus pokus har också gjort att alla, utom Foggy Nelson, glömt bort att Murdock och Daredevil är samme man. Daredevil har även tagit sig an en ung protegé vid namn Samuel Chung som kallar sig Blindspot när han ikläder sig en dräkt som gör honom osynlig. En ny skurk, vid namn Tenfingers, har också slagit ner sina bopålar i staden och denne läskige skurk har startat en ockult församling i Chinatown och ses av många, både brottslingar och papperslösa invandrare, som en frälsare. Allt börjar med att Daredevil lyckas rädda livet på en tjallare som raskt förvandlas till huvudvittne i en kommande rättsprocess mot Tenfingers men någon sätter käppar i hjulet och inte blir det bättre när en gammal fiende till Hornskallen också dyker upp på arenan.

Charles Soule gör en perfekt Daredevil med rättspatos och torr humor som sig bör. En rolig detalj är att distriktsåklagaren placerar hans kontor längst ned i byggnaden i ett övergivet hisschakt, för, som Murdock påpekar, ”varför ska man slösa på ett rum med utsikt åt den blinde snubben”. Ron Garney har en tjockt tuschad stil som påminner en del om både Frank Miller och John Romita Jr. och på många sätt är den nya serien ”back to basics”. Färgläggaren Matt Milla ger serien ytterligare en mörk ton genom användandet av en blek färgpalett med mycket sepia och framhäver också röda detaljer på Daredevils nya dräkt men även Murdocks slips.

Summa summarum är den nya Daredevil en mycket trevlig bekantskap med lovande potential och även om mycket är bra så är det alltför många frågor som hänger i luften för att den ska få toppbetyget fem. Serien har gjort mig mycket sugen på att läsa mer och eftersom jag, pinsamt nog, äger både Bendis, Brubaker och nästa hela Waids run men ännu inte läst dem tänker jag ändra på det, så se upp i svängarna för det kommer mer Daredevil framöver.

Trackback-adress