Vi har nått kulmen på Phase Two av Marvel Cinematic Universe med den andra historien om superhjältegruppen The Avengers. Age of Ultron följer direkt på händelserna i Captain America: Winter Soldier där vi mot slutet fick se två figurer som spelar en stor roll här. Tvillingarna Pietro och Wanda Maximoff, kända i serierna som Quicksilver (Aaron Taylor-Johnson) och Scarlett Witch (Elisabeth Olsen). För regin står återigen Joss Whedon, vars skämtsamma grundton på gott och ont präglat Marvels utbud alltsedan den nära nog kosmiska succén med den första filmen. Till en början förspills det verkligen ingen tid när åskådarna via en riktigt röjig batalj snabbt och effektivt återintroduceras för det minst sagt myllrande persongalleriet och åtskilligt av det som kommer att utforskas under den dryga två timmar och tjugo minuter långa speltiden. [SPOILERVARNING HÄRMED UTFÄRDAD]
I snabb följd fattar vi att något är på gång mellan Bruce Banner (Mark Ruffalo) och Natasha Romanoff (Scarlett Johansson). En effekt av att Black Widow (hög tid att hon får en egen film nu!) har uppdraget att lugna ner Hulk innan raseriet tar över helt och hållet genom att hålla handen och prata lugnande. Gulligt! Tony Stark (Robert Downey Jr.) plågas alltjämt av sin nära döden upplevelse i slutet av The Avengers och tanken på att ett yttre hot ska komma att förinta jorden. Denna rädsla, samt en mental knuff av den sinnesmanipulerande Scarlet Witch, får honom att övertala Banner att de med hjälp av beslagtagen HYDRAteknologi ska försöka sig på att skapa en artificiell intelligens. Dess uppgift ska bli att göra den redan befintliga Iron Legion (Starkrustningar med rudimentär intelligens) till den överlägsna fredsbevarande styrka jorden behöver. Även den som vinnlagt sig om att inte få någon förhandsinformation om det här kan räkna ut att det hela inte går enligt planerna. Istället för ”peace in our time” (aldrig bra att dra just det Neville Chamberlaincitatet) skapas Ultron (James Spader). Efter att ha processat all information på internet kommer den fram till att mänskligheten är det största hotet mot jordens överlevnad och måste utplånas. Inte för att jag direkt är förvånad eller kan argumentera mot den analysen med tanke på hur Homo Sapiens historia och internet ser ut. Men en Extinction Level Event är likväl inte något jag önskar mig.
No strings on him – Ultron spelas med bravur av James Spader.
Så långt är allt gott och väl. Whedons känsla för ensembledrama är intakt vilket ger många stunder av skönt samspel mellan hjältarna. En favoritscen äger rum precis innan det brakar lös på allvar, då Thor (Chris Hemsworth) mot slutet av en fest låter alla som vill försöka lyfta Mjolnir. Dialogen blixtrar i parti och minut av vassa repliker som man lär få höra citerade under lång tid framöver. Under globetrottandet till Wakanda, Sydkorea och andra ställen planteras så oerhört mycket som kommer användas framöver att jag närmast drabbas av akut information overload. Coola grejer som ett kort men ljuvt gästspel av Andy Serkis i rollen som Ulysses Klaue (som får klä skott för den här Marveltvåans The Empire Strikes Back homage), Starks Hulkbusterrustning, att Vision (Paul Bettany) föds och att man faktiskt lyckas ge oss en värdig slutstrid med någon liten variation på staden som sprängs sönder och samman är annat som talar till filmens fördel. Likväl är det svårt att behålla koncentrationen. Bitvis sitter jag och funderar mer över hur många som kommer köpa egna versioner av Starks tuffa designertishor (Bruce Lee som dj kan ni köpa här) än att engageras av historien. Tillskriver detta de uppenbara tempoproblem som är behäftade med att göra en rulle där drygt tio starka personligheter alla ska få sin egen parallellt löpande treaktare. Kanske blir den redan nu utlovade förlängda versionen på tre timmar bättre? Eller så är det något annat mer svårgreppbart som gör att det här inte riktigt är den storslagna final jag hoppats på efter förra årets Captain America: The Winter Soldier och Guardians of The Galaxy, som på väldigt olika sätt representerar något av det bästa Marvel Studios åstadkommit så här långt.
Misstänker att jag kommer vara relativt ensam med mina dubier. Premiärhelgens vinst på 201, 2 miljoner dollar (vilket toppar den första filmen med 44 och Iron Man 3 med 24 %) talar sitt tydliga språk. Marvel har förmodligen ytterligare en braksuccé på gång här. Med största sannolikhet ska jag kolla in filmen ytterligare en gång på bio och se om mitt första intryck kan omprövas. Och som vanligt pekar slut- samt eftertextscenerna rakt mot nästa del som av allt att döma kommer föra The Avengers ut i rymden. Jag lär hänga med även på den resan.
Vi bjuds på ett tokröj som verkligen inte ligger långt efter de tecknade förlagorna i mycket av den här filmen.
Betyg 3/5 speglar min uppfattning om filmen med, en bra 3a helt klart. Jag var nöjd och glad efter att ha sett den men hade inte riktigt samma härliga känsla efter den jämfört med tidigare nämnda avengers, winter soldier och gotg. Med det sagt kan jag inte påstå att jag är besviken ändå, man får mycket avengerstid och superhjälteaction för pengarna 🙂
Actionscenerna är bra och varierade och blir inte alldeles för långa och enformiga som jag tycker de var i Man of steel till exempel. Slutstriden är magnifik men ganska lik förra filmens (horde mode), vilket ger alla möjlighet att avsluta filmen med stil!
En extra timme hade verkligen inte skadat och om det stämmer att det kommer en extended version måste jag nog skaffa den…