Robert Kirkmans The Walking Dead är den största seriesuccén på ett bra tag. Tv-serien har givetvis gjort sitt till men redan innan den hade premiär sålde både tidningen och framförallt samlingarna riktigt bra. Den verkliga milstolpen har dock #100 blivit som är den mest sålda serietidningen på 14 år med sina dryga 380 000 förhandsbeställda  ex. Vi har skrivit om serien flera gånger tidigare även om det var ett tag sedan sist. I somras släpptes den sextonde volymen av Image. Apart förlag är nu uppe i fyra volymer och nummer fem och sex är på g. Fördelen med deras utgåva som prismässigt är billigare än den amerikanska är framförallt bättre tryck och papperskvalitet. För den otålige finns ett TWD Compendium som samlar de första åtta samlingsvolymerna och snart släpps TWD Compendium 2 som samlar volym nio till sexton. Det finns även inbundna utgåvor som samlar två volymer åt gången samt omnibusarna som samlar fyra volymer i inbundet format. Fördelen med att serien blivit så populär är att t.o.m. omnibusarna trycks på nytt. Mindre spoilers efter hoppet.

Rick och de andra överlevarna tror sig var säkra i sin safe zone, men är de verkligen det? Tidigare har de hotats av främlingar förutom de överallt kringdrivande zombiesen. Dessutom börjar de få ont om mat och inte ens burkmaten, som inte är så lättfunnen längre, går förlita sig på två år in på katastrofen. Nu verkar dessutom hotet utifrån aktualiseras på nytt då en främling blir infångad. Vad vill han? För han med sig nya problem eller en lösning?

Jag måste erkänna att trots att TWD är en av mina favoritserier så kände jag mig lite blasé inför denna volym. I de senaste volymerna har spänningen bara infunnit sig till viss del och det har istället varit mycket intriger och internt tjafs förutom ett par iofs rejält dramatiska händelser. Jag har även funderat på hur länge zombiesen kan utgöra ett hot. De borde ruttna mer och mer och till slut inte kunna hota så mycket. Någon zombieexpert får gärna komma med ett klargörande angående detta. Zombiesen har iofs inte varit det största hotet i serien på ett bra tag utan det har utgjorts av andra människor. Därför var det en positiv utveckling att just de frågar som borde komma upp gör det i A Larger World. Matbristen blir ett allt större problem efterhand som burkmaten tar slut. Frågan om det finns något mer att hoppas på än den dagliga kampen för överlevnad väcks också. Hur kan man bygga upp ett samhälle som raserats i grunden? Dessutom väcks spänningen återigen pga av de eventuella möjligheter som öppnar sig och jag kommer in i den gamla härliga TWD-sträckläsningen. För jag bryr mig fortfarande om vad som händer med Rick och de andra och det finns inget som är så fascinerande som en postapokalyptisk värld som den i TWD. Visst är det fortfarande så att de flesta av karaktärerna gillar att älta saker allt för mycket men det lär inte ändra sig så det får jag leva med. Jag ska inte skriva att det inte finns en onödig ruta (ja, jag har använt begreppet i mina två senaste recensioner! Kreativitet anfall mig!) för det finns det tack vare allt prat. Men som sagt, TWD är bättre än på ett bra tag och ändå känns volym 16 bara som en uppbyggnad fram till händelserna innan jubileumsnumret 100 som verkar vara av det mer dramatiska slaget, t.o.m. för TWD. Peppen är tillbaka 🙂

Trackback-adress