Idag 25 maj slår Kulturhuset och Serieteket upp portarna till årets upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival som pågår hela helgen men redan igår fredag invigdes festivalen med att Seriefrämjandet presenterade årets nomineringar till Urhunden efter några års uppehåll. Priset går till serieböcker utgivna under 2023 och som vanligt är det uppdelat i två kategorier: Bästa originalsvenska seriebok och Bästa till svenska översatta seriebok.
2023 års bästa originalsvenska seriebok
Fattigt skryt av Cecilia Vårhed (Galago)
Jag älskar Astrid Lindgren av Elin Lucassi (Galago)
Killen på länsbussen av Dennis Eriksson (Sanatorium förlag)
Den naturliga komedin av Ulla Donner (Galago)
Världens sämsta syster av Elin Lindell (Alfabeta Bokförlag)
2023 års bästa till svenska översatta seriebok
Fallet av Mikael Ross (Galago)
Hur jag försökte bli en god människa av Ulli Lust (Lystring förlag)
Maskrosdalen – Ett extraordinärt Lucky Luke-äventyr av Ralf König (Cobolt)
Persepolis av Marjane Satrapi (Galago)
Pittsburgh av Frank Santoro (Lystring förlag)
Även om jag fortfarande inte hämtat mig från att Iris Hautaniemis fantastiska debut Ensam ung kvinna söker och Dominique Goblets självbiografiska mästerverk Att låtsas är att ljuga inte nominerades så är jag mycket nöjd med juryns val, speciellt eftersom mina personliga favoriter Den naturliga komedin och Hur jag försökte bli en god människa fanns med bland de nominerade. Extra kul att Elin Lindells underbara Världens sämsta syster för yngre läsare också blev nominerad och den kommer att recenseras inom kort.
Vinnarna kommer att presenteras på Ystad seriefestival (tidigare Skillinge seriefestival som nu vuxit och bytt namn) som äger rum i början på september.
Persepolis känns ju initialt – trots verkets uppenbara kvaliteter – som den underligaste nomineringen, med tanke både på att Satrapi redan fått priset för Persepolis vol. 1, och att den redan samlats på svenska två gånger.
Håller verkligen med. Persepolis är utan tvekan ett mästerverk men hade varit roligare om nomineringen gått till ett ”nytt” verk på svenska som inte redan fått Urhunden, till exempel Att låtsas är att ljuga.
Någon bekant föreslog att man borde införa ytterligare två nomineringar, en för svenska och utländska klassiker, och en för svenska och utländska barn- och ungdomsserier. Kan vara vettigt.
När det gäller en ny kategori för barn- och ungdomsserier håller jag med men är tveksam när det gäller en kategori för ”klassiker” eftersom det känns som att trampa i ett getingbo när det gäller att definiera ett sådant vitt begrepp.