Första gången jag tipsade om fjärde delen av Framtidens arab var i min årskrönika 2018 och nu, tre år senare, finns den äntligen på de svenska hyllorna. Det är en imponerande bok, inte minst till omfånget på 280 sidor vilket gör den lika tjock som de två första delarna tillsammans, men också själva berättelsen som blir mer djuplodad eftersom den handlar om Riad Sattoufs formativa år, det vill säga från 9 till 13-årsåldern.

Det mesta av handlingen äger rum i Bretagne, Frankrike där Riad bor med sin mor och sina yngre bröder medan fadern jobbar som gästprofessor i modern historia på universitet i Riyadh i Saudiarabien. Sprickan mellan modern och fadern blir allt djupare, något som man kunnat skönja i de senaste delarna och fadern blir nu alltmer narcissistisk, fördomsfull, excentrisk, högljudd och framförallt religiös, ja, till och med fanatisk i sin kritik mot allt och alla som inte är av den rätta läran. Fadern lovsjunger Saudiarabien och Saddam Hussein. Judarna får skulden för det mesta men även fransmännen och de franska kvinnornas dåliga moral (”Frankrike. Grisarnas och de gudlösas förlovade land”), men också svarta och ”förtappade” nordafrikanska muslimer får sig en släng av sleven.

Modern däremot är beroende av faderns stöd eftersom hon inte kan hitta ett jobb och till råga på allt drabbas hon av cancer vilket gör tillvaron ännu osäkrare för Riad och hans bröder. Familjen tillbringar även några långa semestrar i pappans hemby Ter Maaleh i Syrien vilket till slut blir för mycket för mamman som inte står ut med makens predikningar och bestraffningar.

Riad själv hamnar i puberteten med allt vad det innebär. Han skaffar sig en Tom Cruise-frisyr (eller i varje fall ett försök till sådan), beundras av flickorna för sina fina teckningar men mobbas också för sin ljusa röst. I Frankrike kallar barnen honom för bög medan barnen i Syrien kallar honom jude på grund av hans utseende och till slut blir han även utfryst av tjejerna men Riad skaffar sig nya vänner bland nördarna och de andra med låg status. Han drömmer ständigt om tjejer, alltifrån hans syriska kusin Qamar (som är vackrare än Cindy Crawford), den snälla lärarinnan i Tar Maaleh till huvudpersonen i den tecknade TV-serien Juliette (Rumiko Takahashis Maison Ikkoku på franska). Han får även märkliga tics som upprör hans omgivning, speciellt mormodern, men själv tycker han bara att det är befriande.

Sattouf fångar tidsandan perfekt och det är lätt att känna igen min egen ungdom eftersom vi är ungefär lika gamla. Den slentrianmässigt homofobiska och rasistiska jargongen bland barn och vuxna, cementerade patriarkala strukturer, sexfixerade gubbar, kvinnor som längtar efter frigörelse och valfrihet. Allt detta gör fjärde delen till en välbehövlig spegelbild av en tidsperiod som bara ligger drygt 30 år bakåt i tiden men som skiljer sig markant från dagens samhälle…och samtidigt är det mycket som är sig likt.

Splittringen mellan fadern och modern tar en ända med förskräckelse och resulterar i seriens hittills mest dramatiska cliffhanger som gör väntan på femte delen nästan outhärdlig. Framtidens arab är tveklöst en av de bästa uppväxtskildringarna jag läst och en av Cobolt förlags bästa titlar i deras imponerande utgivning av moderna klassiker.

Trackback-adress