The Uncanny X-Men var en av de allra första superhjälteserierna jag förälskade mig i på 1980-talet och en stor orsak till detta var Chris Claremont, John Byrne och Terry Austins run som gjorde serien till en av de populäraste inom superhjältegenren. Jag var serien trogen ända till mitten av 1990-talet när marknaden plötsligt svämmade över av X-relaterade titlar som gjorde det omöjligt att hänga med och bortsett från några få följetonger (Joss Whedon och John Cassadays Astonishing X-Men, Ed Brubaker och Trevor Hairsines Deadly Genesis samt Rise and Fall of the Shi’ar Empire av samme Brubaker, Billy Tan och Clayton Henry) så har jag prioriterat helt andra Marvel-serier de senaste 20 åren. Det är egentligen synd och skam för X-Men med alla deras avknoppningar är som ett eget universum inuti Marvels stora övergripande universum, fullt av underbara (och även en hel del pajiga) mutanter, stort drama och mycket action.

När det annonserades att indieskaparen Ed Piskor, mannen bakom den hyllade och prisbelönade serien Hip Hop Family Tree som dokumenterar hip hop-kulturens tidiga historia, skulle göra ett liknande projekt åt Marvel Comics och att detta projekt skulle bli en exposé över X-Mens ursprung och historia blev jag inte direkt eld och lågor men när första volymen, X-Men: Grand Design, nominerades till en Eisner i kategorin Best Limited Series beslöt jag mig ändå för att utforska den och tur var väl det för serien är en riktig liten pärla och ett måste för alla inbitna marveliter och mutantälskare.

Bara själva utgåvan, som är i stort magasinformat med halvhårda pärmar och tryckt på härligt papper som doftar nostalgi, gör serien till en vinnare och inte blir man mindre besviken när man öppnar härligheten. Detta är inte bara ett oerhört ambitiöst (en del skulle till och med kallad det dumdristigt) projekt där hela X-Mens historia berättas från första början (och det är en historia som byggts på rejält under årens lopp av olika kreatörer) och som här destillerats genom Piskors skickliga handlag, känsla för seriemediet och framförallt hans kärlek till just X-Men. Som man kan läsa i efterordet så är detta ett drömprojekt för Piskor och det lyser igenom från första till sista sidan.

Allt börjar på klassiskt Marvel-manér med att The Watcher och The Recorder är seriens ciceroner och vi får bland annat en grundkurs i vad mutanter är, Charles Xavier tragiska uppväxt, se när Jean Greys krafter manifesterades för första gången när hennes bästa vän blev påkörd av en bil, Charles möte med den psykiskt instabila Gabrielle Haller (som senare skulle bli mor till David Haller, a.k.a. Legion) och mycket mer.

X-Men: Grand Design slutar ungefär där serien med den klassiska upplagan av teamet (Cyclops, Marvel Girl, Angel, Beast, Iceman, Havok och Polaris) lades i malpåse (1970), för att sedan återuppstå i ny form med publiceringen av den legendariska one-shoten Giant-Size X-Men #1 (1975) men den historien får vi vänta på i Piskors fortsättning som fått namnet X-Men: Grand Design – Second Genesis som ser dagens ljus i juli 2018.

Att låta en etablerad indiekreatör få fria händer att berätta sin version av en av Marvels många flaggskepps historia är både djärvt och galet men i fallet med X-Men: Grand Design är det något av det mest inspirerande jag läst från förlaget på många år. Bäst är volymen i början och mitten för inte ens Piskors underbara bildlösningar och unika stil kan rädda soppan som är avslutningen på den klassiska serien från 1963 (serien lyfte sig betydligt under Roy Thomas och Neal Adams ledning (The Uncanny X-Men #55-65, 1969-70) men tyvärr var det för sent att rädda det då redan sjunkande skeppet) och jag tänker definitivt hoppa på fortsättningen där fokus ligger på min favoritrun med teamet. Rekommenderas!!!

Trackback-adress