För 29 år sedan tog Thomas Skybourne på sig sin bästa kostym och hoppade ut från ett plan någonstans över Kina. Hans älskade hustru Helen hade dött i cancer och Thomas hade tappat all lust att leva och beslutat sig för att ta sitt liv…vilket inte är så lätt när man fötts med övermänsklig styrka, ogenomtränglig hud och odödlighet. Sedan dess har han lämnat sitt gamla liv bakom sig och bosatt sig i ett buddhistiskt tempel, ständigt på jakt efter mystiska och magiska vapen som kan ända hans liv…när plötsligt ett bekant ansikte dyker upp. Kardinal McSwiggin, känd som ”Swiggy”, från den topphemliga organisationen Mountain Top Foundation dyker upp i templet och meddelar att något mystiskt är på gång som kan vara början till Jordens undergång. Alla magiska föremål i stiftelsens förvar är aktiva och alla klärvoajanta inom organisationen famlar i blindo och inte får de hjälp av utomjordingarna på flygbasen Dulce i New Mexico som beslutat sig för att lämna planeten för sin månbas likt råttor som lämnar ett sjunkande skepp.

Swiggy behöver sin gamle väns hjälp men Thomas har pensionerat sig och lämnat organisationen och han påpekar dessutom att hans syster Grace redan jobbar för Mountain Top och eftersom hon har samma krafter som honom så är hon fullt kapabel att lösa mysteriet. ”Det är det som är problemet”, svarar en bedrövad Swiggy: ”din syster är död”.

Frank Cho är en mycket skicklig tecknare som mest är känd, eller kanske ska vi säga ökänd, för sina pinupliknande och utmanande porträtt av kvinnor, bland annat i Apes and Babes, Drawing Beautiful Women eller strippserien Liberty Meadows som även publicerats i Sverige i Expressen, Stockholm City, Larson! och Nemi under namnet Reservatet eller Livet leker. Jag tänker inte ge mig in i debatten när det gäller cheeskake i serieform men låt oss säga att det jag gillar mest med Frank Cho är hans osvikliga känsla för bra superhjälteaction och häftiga monster och att jag inte har så mycket till övers när det gäller hans fäbless att teckna lättklädda och anatomiskt ”välutrustade” kvinnor.

Förutom Liberty Meadows så har Cho mest jobbat åt Marvel (Savage Wolverine, Shanna, the She-Devil, The Totally Awesome Hulk) men 2016 dök hans egna serie Skybourne upp på förlaget BOOM! Studios. En serie i fem nummer som blandar allt ifrån Highlander, Nya Testamentet, Arthur-sagan, lite Cthulhu och Drakar och Demoner samt klassisk 80-talsaction. Här får vi följa syskonen Thomas och Grace Skybourne som alla är barn till Lazarus: mannen som återuppväcktes från de döda av Jesus. De odödliga och superstarka syskonen jobbar åt organisationen Mountain Top som har sin bas i schweiziska Alperna och som bland annat söker upp och förvarar magiska föremål, reliker och monster. Organisationen sponsras av Vatikanstaten men har nu tagits över av privata företag som lagt den sakrala rollen på hyllan och istället fokuserar på att förbättra mänsklighetens villkor genom att kombinera magi med vetenskap.

Orsaken till att Swiggy söker upp Thomas är ingen mindre än trollkarlen Merlin som beslutat sig för att ge Jorden tillbaka till naturen genom att förinta mänskligheten och till sin hjälp har han det legendariska svärdet Excalibur som kan öppna en port till apokalypsen. Det magiska svärdet har också andra fördelar, något som Grace upptäckte när hon mötte Merlin i en blodig kamp, och Thomas tackar ja till uppdraget med förhoppning om att få tag i det som äntligen kan sätta punkt för hans långa liv: Excalibur!

Skybourne börjar mycket bra med snygga fighter, bra koncept och en rätt så spännande handling. Framförallt briljerar Cho när det gäller alla monstervarelser som huserar i Mountain Tops hemliga bas (bland annat skymtar Ray Harryhausens version av Cyklopen från The Seventh Voyage of Sinbad förbi) men under resans gång (det tog nästan ett och ett halvt år att ge ut seriens fem nummer) känns det som att Frank Cho tröttnat på sin egen skapelse och beslutat sig för att ”piffa upp” den lite när finalen närmar sig. Flera aparta scener utspelar sig, till exempel kopulerar en kentaur med en enhörning vilket döljs av en censurskylt (”So the editorial staff can keep their jobs”), Grace försöker ta på sig en alldeles för liten t-shirt och när hon frågar den stirrande läkare om han aldrig har sett bröst förut svarar han: ”Not that big and perky”, Thomas bryter helt plötsligt fjärde barriären när han hugger sig ut ur ett monster som inmundigat honom och triumfatoriskt utbrister: ”Remember, kids. Always chew your food!”, ett skämt om hur bra det är att ha en granatkastare tillgänglig när man fightas mot monster som upprepas lite för ofta samt ett lite väl enkelt sätt att oskadliggöra en Cthulhu-liknande fasa.

Allt detta, plus att vi får reda på att syskonen har en äldre bror (Abraham) som är mystiskt frånvarande utan förklaring, gör att ett fartfyllt och spännande äventyr om odödlighet, episka monster och magi förvandlas till effektsökeri, unken eftersmak och billiga poänger som till och med skulle få Mark Millar att rodna. Serien får betyget 2+ och pluset är enbart på grund av actionscenerna som ger lite njutning för stunden i serien som började bra men sköt sig själv i foten. Om du vill läsa en riktigt bra serie om odödliga krigare så rekommenderar jag istället Greg Ruckas Lazarus eller The Old Guard, vilket är lite extra roligt eftersom Rucka inte var så förtjust i Chos variantomslag till Ruckas senaste run med Wonder Woman, vilket gjorde att Cho bara fick göra sex av de planerade 24 omslagen.

Trackback-adress