Seriealbum 2017: You & a Bike & a Road

lördag 13 januari, kl 22:49 av Andreas 0 kommentarer

2017 var som vanligt ett rikt serieår och även om jag lyckades läsa mycket av det jag tänkt mig så finns det alltid hål att fylla. För tre år sedan bestämde jag mig för att lämna min safe zone som mest består av tecknade serier från de stora förlagen – som Marvel, DC, Image och Dark Horse Comics – för att utforska hyllade seriealbum som kom ut det året (kolla taggen Seriealbum 2015 om du är intresserad) vilket gett mig mersmak och nu för tiden ser jag lika mycket fram emot årets skörd av nya spännande seriealbum som vilken ny volym som helst av exempelvis Saga, East of West, Lazarus, m. fl..

Mot årets slut brukar jag alltid lusläsa flera årsbästalistor för att se vad jag ska sätta tänderna i under det kommande året och årets lista blir som följer: Boundless av Jillian Tamaki, The Best We Could Do av Thi Bui, Spinning av Tillie Walden, Beowulf av Santiago García och David Rubìn, My Lesbian Experience with Loneliness av Nagata Kabi samt You & a Bike & a Road av Eleanor Davis som får äran att vara först ut. 😉

Den amerikanska serieskaparen Eleanor Davis har gett ut en handfull seriealbum sedan 2008 och har bland annat belönats med det prestigefulla priset Russ Manning Most Promising Newcomer Award (2009). Dessutom är hennes sambo Drew Weing också serieskapare (mest känd för den läsvärda webbserien The Creepy Case Files of Margo Maloo) och tillsammans undervisar de i serieteckning och serieberättande vid University of Georgia.

You & a Bike & a Road bjuder in med ett praktfullt och färgglatt omslag men innehållet är helt i svartvitt och är en sammanställning av de serieteckningar Eleanor gjorde för att dokumentera sin cykelresa 2016 mellan sina föräldrars hem i Tuscon, Arizona och hemmet i Athens, Georgia och som hon sedan postade på sitt Instagramkonto. Dessa dagboksskildringar av alla strapatser och upplevelser på resan är mycket bra i sig men själva resan har också ett annat och mörkare djup. När folk frågade henne varför hon skulle cykla ensam mellan Arizona och Georgia brukade hon svara att hon och hennes man pratat om att skaffa barn och antingen gör hon resan nu eller väntar 20 år. Eller så svarade hon att hennes far byggt henne en ny cykel (föräldrarna var också entusiastiska cyklister och gjorde bland annat en cykelresa genom England i sin ungdom) och att hon hellre cyklar den hem än går igenom allt besvär det innebär att skicka den med frakt. Allt detta var sant men vad som däremot också var sant, och som höll för sig själv, var att hon var deprimerad, att hon tappat lusten att leva men att hon mådde mycket bra när hon fick cykla.

Eleanors resa är mycket en resa för att hitta sig själv och trots värkande knän (som får henne att tvivla många gånger om hon överhuvudtaget borde ha gjort resan) och ensamhet gör alla varma möten med vänliga själar under resans gång att hon får hopp om livet. Den ständiga närvaron av gränspoliser, helikoptrar och taggtrådsstängsel ger också en bra bild av USA:s bekymmer över illegala invandrare och Eleanor ser sig själv som socialist och har vid flera tillfällen deltagit i demonstrationer mot landets invandringspolitik. Detta märker man dock inte i albumet där hon rent objektivt betraktar ett system som är ovärdigt och inhumant och det kulminerar i mitten av boken där hon blir vittne till infångandet av en av alla de ”illegals” som tagit sig över gränsen olagligt.

Trots avsaknaden av färg är You & a Bike & a Road en färgstark fysisk och inre resa full av stark och påtaglig humanism som gör albumet mycket tänkvärt och läsvärt. Framförallt gillar jag hennes beskrivning av Texas som hon beskriver som en av de vackraste platserna på Jorden och det är också väldigt gripande när hon mot slutet av resan sover över på ett ”Historic Plantation House” omgjort till pensionat. Eleanor är mest ute efter en skön säng och en dusch och är rätt så avvisande mot den lilla gamla damen Ms. Jean som driver pensionatet och vänligt frågar om Eleanor vill göra en rundtur och se en video om huset. När hon av en slump får reda på att Ms. Jeans man precis gått bort efter ett långt och lyckligt äktenskap känner Eleanor sig skamsen och tackar ja till den gamla damens erbjudande och får höra en historia som rör henne, och mig, till tårar.