Daredevils protegé Blindspot beslutade sig för att ge sig på den galne mördaren och konstnären Muse på egen hand vilket resulterade i att han förlorade bägge sina ögon. Tyngd av skuld beslutar sig Matt Murdock för att göra allt i sin makt för att hjälpa sin skyddsling vilket innebär att han kontaktar den undre världen och erbjuder dem snuskigt mycket pengar…för att döda Daredevil.

För inte så länge sedan visste hela världen att Matt Murdock och Daredevil var en och samma person men på något märkligt sätt har han nu fått tillbaka sin hemliga identitet, flyttat tillbaka till New York och har återupptagit sin juridiska profession. Vad har hänt med hans flickvän Kirsten och hur kommer det sig att den ende som känner till hans hemliga identitet är Foggy, som dessutom sagt upp bekantskapen med Matt? Matt bestämmer sig för att lätta sitt hjärta för fader Jordan och allt började en dag i San Francisco…när The Purple Children dök upp på hans farstutrappa.

Den fjärde volymen av Charles Soules Daredevil ger svar på frågan om hur Matt fick tillbaka sin hemliga identitet men den är också sjukt besvärlig att recensera eftersom jag riskerar att spoila hela härligheten. Till och med Marvel själva verkar ha insett detta dilemma och har därför valt att döpa volymen till ”Identity”, istället för The Seventh Day eller titeln på volymens andra arc.

Jag var livrädd för att Charles Soules nya premiss för hornskallen berodde på något magiskt avtal med Doctor Strange eller ännu värre en deal med Mephisto, liknande det som Peter Parker råkade ut för i den ökända och hårt kritiserade följetongen ”One More Day”, men så är lyckligtvis inte fallet och serien passar dessutom på att skämta om det sistnämnda när Matt letar efter någon som kan återställa hans hemliga identitet. Hur det gick till kommer jag inte spoila utom att det inte blev som Matt hade tänkt sig, att han återigen fick offra kärleken för sitt kall och att jag också gillade hela berättelsen och konceptet, trots att den vände upp och ner på allt som Mark Waid och Chris Samnee gjorde med karaktären.

Den första följetongen ”The Seventh Day” är en finurlig liten arc där Matt verkar ha tappat förståndet men där allt får sin förklaring i slutet och trots att resten av volymen i stort sett är en enda lång flashback så har Charles Soule verkligen hittat rätt med Daredevil. Han återbördar till och med Matts katolska arv och klassiska känsla av skuld och introducerar dessutom den nya karaktären fader Jordan som visar sig vara medlem av den militanta katolska orden Ordo Draconum, vilket gör honom väl rustad för sitt katolska ämbete i det brutala Hell’s Kitchen.

Den inledande arcen tecknas av Goran Sudzuka och Ron Garney (med ett kort gästspel av Marc Laming) gör sitt bästa för att härma Chris Samnees stil i volymens andra arc för att återknyta till händelserna i San Francisco. Hittills är jag mycket nöjd med Charles Soules Daredevil och nu när elefanten i rummet är borta ska det bli spännande att se vad som händer härnäst.

Trackback-adress