Skräckens högtid är över oss igen och därmed är det dags för undertecknad att tipsa om serier som är lämpliga att läsa medan vinden viner och pumpaölen skummar i glasen. Först ut, en Lovecraftbiografi av rang.

Some Notes on a Nonentity: The Life of H. P. Lovecraft
Manus: Sam Gafford
Illustration: Jason C. Eckhardt
Förlag: PS. Publishing

Min kärlek till skräckförfattaren Lovecraft är mångomvittnad på såväl Shazams sidor som i andra sammanhang. I augusti fick jag äntligen tillfälle att besöka hans älskade hemstad i samband med festivalen Necronomicon Providence. En av de absoluta höjdpunkterna under tillställningen var att se och höra författaren Sam Gafford och illustratören Jason C. Eckhardt berätta om arbetet med serieromanen vars snygga omslag ni ser härovan. När mitt exemplar på tredje försöket (etter över PostNord!) nådde hela vägen från förlaget PS. Publishing i England hem till undertecknad kunde det snabbt konstateras att det här verkligen är något utöver det vanliga. Gafford är i sällskap av S. T. Joshi och ett par andra en av de verkliga pionjärerna inom Lovecraftstudier. Sedan 80-talet har han oförtrutet publicerat sig i akt och mening att ge H. P. det breda erkännande han förtjänar och idag åtnjuter. Mycket tack vare dessa insatser. Eckhardt är likaledes ingen duvunge utan har illustrerat och skrivit om Lovecraft i ett par decennier vid det här laget. Det var faktiskt hans eminenta Off the Ancient Track: A Lovecraftian Guide to New England & Adjacent New York jag använde under min första resa i författarens fotspår oktober 2000.

När dessa två talanger kombineras uppstår något fantastiskt. Som levnadsteckning placerar jag serien jämsides med S. T. Joshi’s monumentala biografier H. P. Lovecraft: A Life eller I Am Providence: The Life and Times of H. P. Lovecraft . Det man eventuellt tappar på grund av det jämförelsevis kondenserade formatet (den senare boken av Joshi går lös på 1176 sidor mot Some Notes… 118) vinner man i känslomässigt genomslag. Resultatet blir ännu mer imponerande när man betänker att det här är Eckhardts första serie. Alla har vi sett exempel på illustratörer som inte riktigt lyckas med övergången från enskilda slagkraftiga bilder till sekventiellt berättande. De tendenserna lyser med sin frånvaro här. Ramverket liknar det i Bryan Talbots eminenta Alice in Sunderland (2007). Lovecraft presenterar och kommenterar episoder ur sitt alltför korta liv på en teaterscen. Det är ett inkännande porträtt som tecknas av Gafford och Eckhardt, dock utan att man skyggar för att ta upp de mer problematiska sidorna av biografiobjektets personlighet. Och helsidorna som avbildar  Lovecrafts mest kända berättelser är underbart träffsäkra. Some Notes on a Nonentity: The Life of H. P. Lovecraft är helt enkelt en av de bästa introduktioner till ett liv och författarskap som jag stött på. Beställ den här.

Vägen till Necronomicon
Manus: Henrik Möller
Illustration: Lars Krantz
Förlag: C´est Bon Kultur

I den andra delen av en planerad trilogi med utgångspunkt i Lovecrafts liv och idéer återvänder Henrik Möller och Lars Krantz till författarens ökända och mytomspunna påhitt Al Azif, mer känd under sin latinska titel Necronomicon. Redan under Providencesonens livstid hörde åtskilliga människor av sig och undrade var man kunde få tag i ett exemplar av svartkonstboken skriven av den galne araben Abdul Alhazred. Något som roade Lovecraft oerhört då han tog det som kvitto på lyckat fabulerande. Sedan dess har legenden vuxit och mängder av oftast mindre skickade författare har ”hittat” och gett ut sina versioner av det ockulta verket framför andra. Möllers historia leker också lite med idén om Necronomicons äkthet och blandar in detaljer från Lovecrafts liv. Men huvuddelen av berättelsen utspelar sig i Jemen och skildrar hovpoeten Abdul Alhazreds uppgång och fall. Den lakoniska texten (på svenska och engelska) flyter på fint vid sidan av de sublimt tuschsvärtade helsidesillustrationerna. Varken Möller eller Krantz väjer för de groteska detaljerna. Deras protagonist får efter en kort period av lycka genomgå kval som skulle fått själve Job att be Gud dra åt helvete. Definitivt inte läsning för den kräsmagade! I likhet med den första boken Att Bygga en Gud finns Vägen till Necronomicon också i diskret animerad form med musik av Testbild. Du kan titta på Vallonden som byggde en Gud här, och köpa den senaste boken här. Mångsysslaren Möller har också podcasten Udda Ting som passar väl att lyssna på denna mörka årstid. Alltid intressanta ämnen och gäster.

B.P.R.D.: The Devil You Know #1 – 3
Manus: Mike Mignola & Scott Allie
Illustration: Laurence Campbell och Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics

OBS! SPOILERVARNING UTFÄRDAD!

Snart har ett år passerat sedan John Arcudi avslutade sin svit av B.P.R.D.-historier med Hell on Earth #147. Då hade han varit huvudförfattare på titeln under 11 år. Det var ett mäktiga crescendo under vilket vi fick se Ogdru Jahads utsände på jorden besegras tack vare de närmast gudalika krafter Liz Sherman och Johann Kraus begåvats med. Många skulle säkert kalla det en Pyrrhusseger. Kate Corrigan, Kraus och Panya förolyckades under stridigheterna. När vi återstiftar bekantskapen med de som överlevt kataklysmen har Scott Allie tagit över som författare. Trots att ett stort hot avvärjts är faran långt ifrån eliminerad. De kvarvarande krigströtta agenterna kämpar på för att de människor som drivits på flykt av monstrens härjningar ska kunna återvända hem. Dödsoffer fortsätter att skördas under saneringsarbetet och i bakgrunden samlas större hot kraft för ytterligare en framstöt.

Allie och fantastiske tecknaren Laurence Campbell ger oss en skoningslöst hård postapokalyptisk serie där det finns mycket lite hopp kvar. Storbritannien är helt borta, betydande delar av Asien, Ryssland och USA har härjats svårt under monsterinvasionen. Nya domedagskulter har dykt upp under den svåra tiden. Enstaka ljuspunkter som när vännerna Liz och (en återigen muterad) Abe återförenas efter lång tid förmörkas snabbt när den senare får en genomgång av alla som dött under hans bortavaro.

De goda krafter som finns kvar fortsätter jobba mest av gammal vana, men tanken att man ska kunna vända utvecklingen verkar ha flytt. Tung läsning men likväl en njutning tack vare starka karaktärsporträtt och Campbells ständiga framåtrörelse som tecknare. Idag håller jag honom för en av de bästa som arbetar i en mer realistiskt hållen stil.

Med stor risk för jäv vill jag avslutningsvis nämna att min rapport från Lovecraftfestivalen Necronomicon Providence återfinns i nummer tre som ser ut så här:

 

 

Trackback-adress