Priscilla, en av Harrow Countys många mystiska varelser och en av Emmys skyddslingar, är rädd och vågar inte komma ut från sitt gömställe. Människorna i trakten har velat köra iväg dem men när Emmy vägrade och gick i god för att alla dessa varelser, som nu står under hennes beskydd, hittade de någon annan: en jägare. Någon som fått skolning i hur man spårar upp och oskadliggör det övernaturliga. Tänk om det är Emmys onda jag Kammi som återvänt eller kanske häxan i Mason Hollow som Emmy hört talas om, hon med sina trollformler och helande, förbannelser och gåvor samt umgänge med trolltyg och andra skepnader som hemsöker skuggorna.

I sjätte volymen av Harrow County (samlar #21-24 av serien) ställs Emmy öga mot öga mot sin bästa vän Bernice som lärt sig både det ena och det andra av Old Lady Lovey i Mason Hollow. Bernice har alltid försvarat sin vän men den gamla och döende kvinnan tänker inte ändra åsikt när det gäller Harrow Countys alla ”haints”. De är födda onda, tjänar bara ondskefulla syften och framförallt går de i Emmys ledband och Old Lady Lovey har svurit att skydda hela Harrow County från Hesters arvtagare – om det så ska kosta henne livet. Frågan är bara om Bernice är redo att ta över efter Old Lady Lovey och därmed en dag tvingas bryta bandet till sin allra bästa vän?

Mycket av intensiteten i denna volym kommer av att Emmy och Bernice är som hund och katt fast de sitter i samma båt. Bägge två ses som häxor av Harrow Countys befolkning, den ena sedan födseln och den andra av fritt val och övertygelse. Det som funkar mindre bra är att det är så uppenbart att Bernice blivit duperad, inte bara av Old Lady Lovey utan framförallt av den som matat den gamla kvinnan med magiska kunskaper men också lögner för att tjäna sitt eget syfte. Visst gör det ont att se de bästa vännerna bråka men man får aldrig känslan av att det inte är övergående och författaren Cullen Bunn löser upp alla missförstånd på ett lite för lätt sätt enligt mig.

Volymens största förtjänster är att Tyler Crook illustrerat hela härligheten med sina underbara vattenfärger och osvikliga timing när det gäller både hemskheter och vardagslunk. Han lyckas som vanligt skrämma skiten ur mig (jag kommer aldrig mer titta i ett nyckelhål och jag lider redan av ormskräck) och det ska bli mycket spännande att se vad Bunn och Crook har på lager när det gäller sjunde volymen som redan nu känns som ett avgörande kapitel eller säsongsavslutning på denna härliga rysare.

Trackback-adress