Knappt har dammet lagt sig efter fighten mellan den tiofingrade kulten och Daredevil samt hans unga protegé Blindshot förrän Elektra dyker upp igen i en historia där hennes minnen spelar henne ett elakt spratt och det är Daredevils fel alltihop. Vidare till Macau och ett pokerparti som jag sent ska glömma samt ett gästspel av allas vår favoritväggkrypare Spider-Man. Slutligen försöker Klaw ta över New York med sina ruskiga ljudskapelser men räddas av den nu återuppståndna Echo.

Daredevil: Back in Black Vol. 2 innehåller fyra olika berättelser: Först har vi miniarcen ”Elektric Connection” (Daredevil #6-7, tecknad av Matteo Buffagni) följt av ”Blind Man’s Bluff” (Daredevil #8-9, tecknad av Goran Sudžuka) och så Daredevil Annual #1 ”som innehåller berättelserna ”Supersonic” (tecknad av Vanesa R. Del Rey) och ”Fragments” (författad av Roger McKenzie och tecknad av Ben Torres).

Kittet som håller samman dessa berättelser är det faktum att Daredevil gjort en deal med någon för att återfå sin hemliga identitet. I ”Elektric Connection” har Elektra inget minne av att Matt Murdock och Daredevil är samma person och hon lider även av hjärnspöken orsakade av samma figur som Daredevil gjort ett hemligt avtal med. Vem hen än är verkar det som att hen inte är riktigt nöjd med situationen och vill sätta hormskallen på plats. I ”Blind Man’s Bluff” hjälper Spider-Man Daredevil med att stjäla en väska med information som kan sätta dit större delen av den undre världen för gott, inklusive Kingpin, The Owl, The Maggia, Madame Masque, Hammerhead och många fler. Daredevil har planerat detta under en längre tid och att återfå sin hemliga identitet är en viktig bit för att allt ska gå att genomföra.

Charles Soule är i fin högform i Daredevil #6-9, framförallt i de två sista numren i Macau där Matt spelar Texas hold’em mot några riktiga storfräsare trots sin blindhet men besegrar dem lätt med sina förstärkta sinnen. Dialogen mellan honom och Spider-Man är också kvick och oklanderlig och Goran Sudžukas (Y: The Last Man, Ghosted) illustrationer är njutbara. Det samma gäller Matteo Buffagnis bidrag i ”Elektric Connection” och allt hålls samman av färgläggaren Matt Milla som fortsätter presentera serien i samma speciella färgskala som första volymen.

Det enda bidraget som sticker ut är Daredevil Annual #1 som mest känns som meningslös utfyllnad. Vanesa R. Del Reys diffusa stil funkar oftast med tyvärr inte här och Charles Soule verkar ha satt på autopiloten och gått och lagt sig. Den korta historien ”Fragments” i slutet, som handlar om att Gladiator får ett mentalt sammanbrott, är också ett präktigt sömnpiller som jag redan glömt bort.

Charles Soules historia om Daredevils hemliga identitet är riktigt bra och det verkar som att han kommer att hålla oss på sträckbänken länge om hur allt ligger till. I nästa arc är tecknaren Ron Garney tillbaka och jag kommer definitivt följa den spännande fortsättningen.

Trackback-adress