Bethany Black är det svarta fåret i en mycket religiös familj. Hon tittar hellre på skräckfilmer, åker skateboard, röker och dricker Coca Cola som alla andra normala tolvåringar i kvarteret gör än studerar Bibeln och läser bordsbön med familjen. Hennes mor och far är djupt bekymrade över hennes omoraliska leverne och förtappade själ men Bethany skakar bara på axlarna…enda tills Uppenbarelsebokens uppryckande sker på riktigt och alla rättrogna människor, inklusive hennes bror och föräldrar, stiger upp till himlen och lämnar Bethany kvar på Jorden. Gud förklarar med ljudlig stämma att han nu inte längre kommer att skydda vår värld mot Lucifers horder som väller upp ur underjorden och förslavar de stackars människor som lämnats kvar. Helvetet på jorden är här – bokstavligen.

Alla som läst mina inlägg på Shazam vet att jag är ganska svag för Rick Remender och framförallt hans egna serier på Image Comics och Dark Horse Comics: Fear Agent, Black Science, Deadly Class, Low och Tokyo Ghost. Det var därför väldigt glädjande när jag upptäckte att han redan 2005 (samma år som Fear Agent började) startade serien Strange Girl, som kom ut med 18 nummer och dessutom kom ut i en fin häftad omnibus förra året. En för mig helt okänd Remender-serie om synd, Gud, demoner, tro och tvivel och med en 20-årig kvinnlig protagonist med magiska krafter och en egen demon som sidekick. Detta lät för bra för att vara sant så utan att blinka beställde jag den för att se om den höll samma klass som flera andra av Remenders serier.

Tio år efter uppryckandet hittar vi Bethany på en bar i det som är resterna av San Francisco. Hon ägs av demonlorden Belial (påminner en hel del om Tim Currys djävul i Ridley Scotts kultrulle Legenden – Mörkrets härskare) och trots att hon bär ett magiskt halsband som förhindrar henne från att rymma är hon ingen slav utan får göra lite som hon vill, så länge hon lyder Belial. Hon har en egen liten sällskapsdemon som heter Bloato, ett demoniskt halvblod (d.v.s. att hans far var en röd demon och mamman en blå) som är en irriterande och vulgär snuskhummer men med ett gott hjärta och hon har även lärt sig att bemästra lite demonmagi.

En dag när Belial läxar upp Bloato tjuvlyssnar Bethany och får reda på att Kristi återkomst är nära (han skulle egentligen, som Bibeln också säger, kommit sju år efter uppryckandet men Lucifers horder har stoppat honom) och att han kommer att göra rent hus med både trolösa och demoner. Bethany blir förtvivlad men Bloato kommer på att en fallen ängel berättade för honom att det fortfarande finns en öppen port till Himlen här på Jorden. Allt de behöver göra är att ta sig till Vatikanen i Rom.

För utom att Strange Girl är en klassisk road trip så är det också en serie om religion, vänskap, stolhet och tro på sig själv. Remenders förord till serien visar att den är minst lika påverkad av hans eget liv som Deadly Class där han växte upp i en familj där mamman kom från en mormon-släkt medan fadern var militär med gott om egna demoner som fick honom att båda dricka och ta droger. Familjens ständiga flyttande och moderns frånvaro i hans liv till följd av hans missbrukande far gjorde att den unge Rick kände sig missanpassad och hyste en stark misstro mot auktoriteter. Han blev hård och litade inte på någon, precis som Bethany.

Strange Girl har ett bra grundkoncept men lider också av att det är alldeles för många tecknare, även om jag ryser av välbehag när Jerome Opeña hoppar in som tecknare med ett nummer och njuter av att se vår egen Peter Bergting i finalens tre nummer. Jag är ingen fan av Eric Nguyen precis och den rent ut sagt usla färgläggningen i början drar också ner betyget och även seriens alltför tunga och tjatiga textsjok känns övertydliga. Sedan har vi rent konstiga grejer som att sällskapet färdas från New York till Europa med båt och i nästa nummer helt plötsligt befinner sig i Prag. Därefter går resan till Paris och när de äntligen styr kosan mot Rom hamnar de i Napoli och har med andra ord passerat Rom för länge sedan.

Trots dessa brister är Bethany en underbar karaktär som det är lätt att identifiera sig med och Bloato är alltid rolig. På resan stiftar duon även bekantskap med Bethanys gamla granne Tim, som är några år yngre än henne, och den fromme militären Mouse samt ytterligare två blå demoner som hjälper till. Tim är en sorglig skepnad som blivit en känslokall mördare efter sitt slavarbete hos demonerna och Mouse är en klippa som står orubblig, framförallt i övertygelsen om att Bethany kommer att nå sitt mål. Efter alla turer fram och tillbaka hittar Remender äntligen handbromsen i slutet som är något av det bästa jag läst av honom.

Alla Remenders egna skapelser på en bild av Bengal.

Slutbetyget blir med andra ord en blandad kompott med två riktigt bra karaktärer och en tänkvärd teologisk resa. Rekommenderas till alla som älskar Remender.

Trackback-adress