Ja, vad ska jag skriva. Jag trodde att mitt serieintresse var på väg uppåt. Jag trodde jag skulle läsa mer serier och framförallt recensera fler serier 2015. Ack vad jag bedrog mig. Det är svårt att sätta fingret på varför men en viss mättnad infann sig och samtidigt tog andra intressen över. Det började med något så banalt som ett besök på möbelvaruhuset Svenssons i Malmö då ett inredningsintresse vaknade. Så mycket fantastiska möbler det finns. Visst har jag varit delaktig när vi renoverat radhuset de senaste åren och jag gillade femtiotal sedan tidigare, enda rummet i källaren är fyllt med teakmöbler. Inredningsintresset utvecklade sig snabbt till något maniskt som dominerade. Just ordet mani är något jag förknippar med 2015. Det var först då jag insåg att jag kan bli manisk. Innan tyckte jag att jag mest snöade in på saker men nu har jag insett att jag kan bli rätt manisk. Alltid i kombination med stress och i våras var jag för första gången på väg mot den berömda väggen men jag lyckades bromsa i tid. Designmöbler är f ö väldigt dyrt. Under sommaren övergick intresset alltmer till retromöbler och loppisar. Men inte blev jag mindre manisk för det. Sista vändan är ett maniskt letande efter gamla blomkrukor nu när jag inte längre tar död på alla växter som kommer över tröskeln. Men nu känner jag iaf mig själv lite bättre. Alltid nåt.

Serier då tänker säkert du käre läsare. Medan jag tidigt i höstas funderade på att göra mig av med en hel del serier så har jag nu landat i mer av ett normalläge dvs att serier är bra skit. Så det blir fler recensioner än förra året och jag kommer både att läsa och köpa mer serier. Men att recensera ett serieår där jag läst så lite och de relativt få serier jag läst inte bjudit på de riktigt stora upplevelserna är inte lätt. Det blir inte ens en årsbästalista. Årets besök på SIS var mitt kortaste hittills med endast en dryg timme. Bakis återigen iofs. 2015 var ändå barnseriernas stora comebackår och jag har inte sett att comebacken verkar komma av sig utan tvärtom. Så det ska jag bli bättre på att följa upp i år. Jag borde också ta upp Läsning mot antisemitism, stora idéer och lite verkstad har det varit. 2015 blev ju om möjligt ett ännu sämre år än 2014. Hoppet sinade i konfliktområdena närmast Europa och människor började röra på sig. De flesta av dem sannolikt av samma småborgerliga skäl som driver de flesta av oss, man vill ha det bra för sig och de sina. Mycket bättre med det än utopier som är det farligaste som finns. Dessutom började sammanhållningen i Europa krackelera under höstens tryck. Spontant borde 2016 inte kunna bli sämre men fan vet.

Jag ser fram emot en hel del i serieväg under 2016. Jag har rätt mycket att läsa ikapp. Som Malin Billers serieversion av Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes, tredje delen av Theos Deux ex Machina och annat jag borde läst redan förra året. Fler av Placebos utgåvor. Läsa de barnserier jag missat för mina egna för att få relevantare recensioner. Osv. Dessutom är jag sjukt taggad att följa Peow! och deras spännande Kickstarter-finansierade satsning. Min plånbok kommer inte att gilla det men det är dags att börja beta av den shoppinglista jag kontinuerligt uppdaterat under året, bloggar har jag följt iaf. Så förhopppningsvis blir jag the comeback kid 2016 😉

Avslutningsvis ett jättetack till Andreas för din entusiasm och formuleringsförmåga. Du har jag gjort en formidabel insats i år igen. Å i år hoppas jag att vi ses på någon festival!

Trackback-adress