Olive Silverlock går andra året på Gotham Academy och har precis blivit fadder åt den oerhört entusiastiska och positiva Maps Mizoguchi som dessutom råkar vara lillasyster till Olives pojkvän Kyle. Att Olive och Kyle har gjort slut är Maps ännu så länge lyckligt ovetande om men Olive har större bekymmer än pojkvänner, jobbiga klasskamrater och stränga lärare. Efter en mystisk händelse under sommarlovet, som hon har svårt att minnas, har hon drabbats av svårmod och dessutom en oförklarlig rädsla för fladdermöss. Till råga på allt spökar det i norra flygeln som är förbjudet område för alla studenter och vad är det för hemskt öde som drabbat Olives mamma och har det att göra med det ökända Arkham Asylum?

Gotham Academy, skriven av Becky Cloonan (American Virgin, Demo, Southern Cross) och Brenden Fletcher (Batgirl) samt tecknad av Karl Kerschl (Teen Titans: Year One) är en av DC:s nyaste Gotham-titlar som hyllats av många och därför var mina förväntningar skyhöga på den här serien. Även om jag definitivt inte är rätt målgrupp för den här serien så älskar jag både Harry Potter och skolgenren överhuvudtaget och trodde verkligen jag skulle få mitt lystmäte med Gotham Academy. Ack så fel man kan ha.

Efter ett trevande förstanummer där vi får möta både Olive, Maps, den ruskige rektorn Hammer, den störiga och intrigerande Pomeline Fritch och den uppfinningsrike busen Colton Rivera samt även självaste Bruce Wayne som är skolans viktigaste sponsor genom Wayne Foundation så infaller en känsla av mättnad där berättelsen aldrig kommer till skott utan istället spretar åt alla möjliga håll. Det är uppenbart att förhållandet mellan Olive och Maps är en pendang till Batman och Robin där Olive är den buttre och tillknäppte förgrundsfiguren och Maps det sprudlande yrvädret till sidekick men det som gör att serien aldrig griper tag i mig är att huvudpersonen Olive är en så fruktansvärt ointressant personlighet. Hennes likheter med Bruce Wayne är där men Bruce är ju trots allt Batman och även om Olive i ett kort ögonblick visar prov på mystiska krafter så är det för lite och för sent.

Första volymen ter sig mer som ett Scooby Doo-äventyr med ”spöket” i norra flygeln som visar sig vara en gammal Batman-skurk som irrat sig dit efter att Arkham Asylum förstörts. Den mystiska händelsen som drabbade Olive under sommarlovet och som har med Batman att göra imponerar föga och gör mig inte sugen på en fortsättning och för det mesta lyckas Cloonan och Fletcher hålla mig på avstånd istället för att bjuda in mig i berättelsen. Några av mina favoritserier är just riktigt bra tonårsdramer, såsom Brian K. Vaughan och Adrian Alphonas Runaways, Kieron Gillen och Jamie McKelvies Young Avengers samt Rick Remenders och Wes Craigs Deadly Class. Om man vill läsa en bra ny serie med tonårskaraktärer rekommenderar jag första volymen av Ms. Marvel (Kamala Khan) som slår Gotham Academy med hästlängder med träffsäker dialog, bra karaktärer och tonårsangst från G. Willow Wilson och underbara bilder av Adrian Alphona.

Trackback-adress