Knappt har Copperheads nya sheriff Clara Bronson hunnit packa upp väskorna innan hon måste bevisa att det är en ny sheriff i staden. Stadens ökända hillbillies – familjen Sewell – har råkat i luven på varandra igen vilket resulterar i att den hetlevrade mamma Sewell hamnar i finkan för våld mot tjänsteman och Claras son Zeke bryter mot sin mammas regler när han i skymningen beslutar sig för att lämna huset och hjälpa grannflickan vars hund försvunnit i de livsfarliga ödemarkerna. Förutom en förvunnen son, den bittre och tjurskallige vicesheriffen Budroxifinicus (Boo) och den lömske gruvmagnaten Benjamin Hickory sätts sheriff Bronson ytterligare på prov när en bestialisk massaker senare inträffar på Sewells gård. Vem eller vilka är de skyldiga? Varför stals en för familjen helig symbol vid brottet och vilken roll i dramat spelar den mystiske artificiella människan Ishmael som strövar omkring i ödemarkerna?

De kommande veckorna tänkte jag recensera ett pärlband med samlingsvolymer från Image Comics – både nya serier och efterlängtade följetonger – och först ut är Copperhead av Jay Faerber och Scott Godlewski. Första numret av denna westernberättelse i sci fi-miljö var riktigt lovande och med Brian K. Vaughns replik om att Copperhead var ”årets bästa Image-debut och min nya favoritserie” färskt i minnet kände jag mig säker när jag tradewaitade denna nya skapelse.

Med tanke på den mängd serier som står till buds från en mängd olika förlag idag är det naturligtvis extra viktigt med ett förstanummer som lämnar ett avtryck och Copperhead #1 lyckades verkligen leverera ett sådant med bra grundhistoria, spännande miljö och spännande karaktärer. Efter denna inledning förvandlas dock Copperhead till en rätt medioker serie som efterhand bara blir sämre och sämre. Clara Bronsons gåtfulla bakgrund lämnas vind för våg, persongalleriet utökas med stereotyper som den alkoholiserade läkaren Doc Mosley och den buttre enstöringen Ishmael och efter ett trevande och långtråkigt kriminaldrama på fem nummer (som hade kunnat berättas på typ tre) är det enda som är kvar är en tämligen intetsägande blandning av Deadwood och Star Wars och ingenting mer.

Det verkar som om Ray Faerber är mer intresserad av att berätta ett lättsmält kriminaldrama än att presentera världen i Copperhead där ett blodigt krig just har avslutats och allting är frid och fröjd på ytan. Förutom sista sidans lilla cliffhanger, Hickorys samtal med en tidigare kollega till Clara Bronson och det faktum att hon inte står på god fot med galaxens artificiella människor får vi som sagt inte mycket kött på benen när det gäller Copperheads nya sheriff och detsamma gäller vicesheriffen Boos tidigare bakgrund i kriget som tyvärr bara utforskas i en kort flashback. Faerber lämnar mycket av berättandet åt den mycket skicklige tecknaren Scott Godlewski som får mycket panelutrymme och det är hans bilder som är seriens behållning.

Att Copperhead skulle vara årets bästa Image-debut är en bluff. Det finns gott om mycket bättre nyare Image-serier från förra året som till exempel Deadly Class, Southern Bastards, Starlight, The Wicked+The Divine, Wytches och The Fade Out för att nämna några serier väl värda att utforska. Nästa nya serie på min lista är Birthright och jag hoppas att Joshua Williamson inte snuvar mig på konfekten efter ett bra förstanummer som Copperhead gjorde.

Trackback-adress