Nicholas Lashs liv hade verkligen sett annorlunda ut om han inte träffat Josephine den där dystra dagen då han begravde sin farbror Dominic. Förutom att han har förlorat sitt ena ben och suttit i fängelse har Josephines förbannelse och de onda krafter som är ute efter henne gjort att han balanserar på en mycket skör tråd när det gäller att behålla sitt förstånd. Nu är Nicholas och Josephine tillsammans igen och hon behöver hans hjälp en sista gång. Den sista striden närmar sig. En strid hon bara vill avsluta, inte nödvändigtvis vinna. Hon behöver hans hjälp och det kommer att göra ont.
Det är med vemod jag lägger från mig femte och sista volymen av Ed Brubaker och Sean Phillips moderna klassiker Fatale efter avslutad läsning. Nu är en av de bästa serier jag läst verkligen slut, på riktigt. Jag kommer fortfarande ihåg förra sommaren 2013 när jag införskaffat de tre första volymerna av Fatale och min ända erfarenhet av Brubaker var hans fantastiska run med Captain America och Iron Fist, den sistnämnda med Matt Fraction. Jag har alltid varit ett fan av sci-fi, skräck och superhjältar och eftersom jag är ett gammalt seriegobbatroll, med bestämda åsikter om det mesta, så hade jag redan bestämt mig för att jag inte skulle gilla kriminalhistorier med noir-touch som Brubaker tagit till en ny nivå i samarbete med tecknaren Sean Phillips, med titlar som Sleeper, Criminal och Incognito. Det enda som gjorde att jag tog upp Fatale var skräcktemat och alla lyriska recensioner jag läste. Jag kommer ihåg hur jag sögs in i den gastkramande miljön och maniskt sträckläste alla volymerna en varm sommardag. Hela dagen var som en feberdröm där jag desperat försökte hitta en undanskymd vrå för fortsatt läsning. Jag var som i trans och kunde inte sluta läsa. Ett härligt sommarminne.
Femte volymen är visserligen inte lika gastkramande som de övriga utan Brubaker försöker istället avsluta sitt epos på ett värdigt sätt med mer information om Josephines ursprung, berättelsen om Bishop och en kosmisk sexscen där sanningen uppenbaras om vilken roll farbror Dominic spelade i Josephines liv. Föredömligt nog får vi inte svaren på alla frågor utan Fatale lyckas behålla sin mystik som har gått som en röd tråd genom hela serien. Vi får också stifta bekantskap med Josephines hjälpreda, bibliotekarien Otto, som av olika orsaker är immun mot hennes förbannelse men som han påpekar när hon klär av sig i bara mässingen för en simtur i månljuset och han ändå skyler sina ögon: ”Jag är trots allt en man”.
Efter denna lysande serie är jag helt frälst på herrarna Brubaker/Phillips alster och förutom deras nya serie The Fade Out, som är mycket bra, dyker Criminal upp igen i januari 2015 med nya utgåvor av gamla trades och även en alldeles ny one-shot. Om man, som jag, inte kan få nog av Fatale vill jag passa på att tipsa om podcasten Hög av Seriers djupdykning i specialavsnittet Hög av Serier #173 – Fatale Attraction som uteslutande handlar om detta mästerverk. För alla ni som ännu inte skaffat Fatale rekommenderar jag den av hela mitt hjärta och det är ännu en serie jag läst som jag önskar att jag inte läst…så jag kunde läsa den igen för första gången.
Illustration: Sean Phillips
Färgläggning: Elizabeth Breitweiser
Förlag: Image Comics
Betyg: 4/5
Jag har börjat med att beställa in Lawless och Coward av samma gäng, verkar ju hur bra som helst!
Personligen så gillar jag mer när dom inte har med några övernaturliga inslag alls. Jag tror att jag har lite svårt för Fatale också pga att hennes gåva/förbannelse är så himla stark. Den tar över lite väl mycket. Brubaker skrev i Criminal Deluxe, Vol1 (läste precis ut Vol2) att han var otroligt fascinerad över femme fatale-arketypen, och med den här serien så har han ju verkligen utforskat den personen. Jag själv kan tycka att femme fatalen är intressant, men att hon kanske inte riktigt håller i så pass många hundra sidor. Jag har alla Fatale utom denna som nu recenserat nu.