Så var det dags för min sista recension av nya serier från Oni Press. Först ut var Letter 44 av Charles Soule, följt av Joshua Hale Fialkovs The Bunker och nu avslutningsvis tre nummer av en annan serie av samme Fialkov direkt från min pull list, nämligen The Life After.

Den ena dagen är den andra lik i Judes liv. Varje dag vaknar han upp tre minuter innan klockan ringer. Av någon anledning somnar han aldrig i sin ganska obekväma säng utan vaknar i den unset bekvämare soffan. Hans lägenhet är antingen för varm eller för kall. Tandkrämen smakar krita med jordgubbssmak. Tunnelbanan är alltid avstängd och bussarna är fem minuter sena men kör ikapp tiden beroende på trafiken. Så börjar dagen för Jude och fortsätter med hans jobb där han fyller i ett formulär som gör att någon annan kan fylla i ett formulär för att ytterligare någon ska kunna fylla i ett annat formulär. Den eviga grottekvarnen mal och mal, men en dag börjar Jude notera kvinnan på bussen som varje dag tappar sin handsydda näsduk vid hans plats. Till slut blir han som besatt av hennes handling och en vacker dag bryter han sig ur ekorrhjulet, tar upp näsduken, kämpar sig bokstavligen av bussen och rusar i kapp henne. Efter detta blir inget mer sig likt.

Joshua Hale Fialkovs magiska inledning av The Life After är något av det bästa jag läst på mycket länge i serieväg. Den djupt tragiske Jude och hans meningslösa tillvaro kastas åt sidan efter att ett litet frö av nyfikenhet slagit rot men när Jude hinner ikapp kvinnan och tar hennes hand får han en chock. Han ser hennes historia tydligt som en film, hur hon som prostituerad i början på 1900-talet förlorade sitt barn till följd av en brutal misshandel och beslutade sig för att ta sitt liv. Genom att bryta sitt mönster har nämligen Jude hamnat i skärselden för självmördare. När han vidrör dessa olycksaliga ser Jude vad som fick dem att avsluta sina liv men det visar sig också att han har kraften att befria dem från deras eviga fängelse.

Jude stiftar snart bekantskap med författaren Ernest Hemingway, som ju också tog livet av sig. Skillnaden är bara att han är medveten om var han är och gärna delar med sig av sin kunskap om detta bisarra ställe. När Jude frågar hur han kan stå ut med allt som händer där svarar Hemingway: ”Jag har överlevt tre krig, hemokromatos, och jag har sett Gertrude Stein naken. TVÅ gånger”. Tillsammans bestämmer de sig för att hjälpa dessa förlorade själar vilket inte ses med blida ögon av de som drar i trådarna.

The Life After är den bästa serien jag läst av Fialkov och en av årets bästa överhuvudtaget. En skön blandning av allvar, bisarrt, absurt och fantastiskt som bara blir bättre och bättre ju längre in i berättelsen man kommer. Utan att avslöja för mycket så är detta en historia om Gud och Messias (tänk dig en blandning mellan Dantes Divina Commedia och Matrix) med en riktigt sjuk men rolig tvist och allt tecknas och färgläggs också i en härligt enkel stil av Gabo (Gabriel Bautista Jr.). Nick Pitarras (The Manhattan Projects) omslag är också mycket bra och jag ser verkligen fram emot upplösningen på denna lilla pärla. Första traden av The Life After, som samlar #1-5 av serien, dyker upp i slutet av januari 2015 och om det blir en fortsättning låter jag vara osagt men jag rekommenderar definitivt ett inköp av denna härliga serie.

Trackback-adress