Efter massiva påtryckningar från sociala mediekanaler så kommer här mitt tyck och tänk kring Man of Steel. Alla vet väl redan vad den här filmen handlar om och vilka som är med i den, så jag skiter i att gå in på sådana grejer. Du kan ju storyn också. Planeten Krypton sprängs, babystålmannen flygs till jorden, uppfostras med fina värderingar, växer upp och måste besluta sig för vad han egentligen ska göra. Lite som vem som helst egentligen, fast utan det där med att flyga genom rymden då. Hur som helst, du vet ju redan allt det där. Det du undrar, precis som jag gjorde, är om filmen är något att ha. Låt oss kika på det genom att svara på ett knippe frågor.

Är Man of Steel årets bästa superhjälterulle?

Nix. När jag såg Iron Man 3 tänkte jag direkt efteråt att jag ville se filmen igen (vilket jag gjorde). Samma sak med Avengers (som jag råkade se 3 gånger på bio). Två dagar efter Man of Steel så är jag fortfarande inte särskilt sugen på att se den igen. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att den var sämre än Iron Man 3 eller Avengers, för det var den nog egentligen inte, men det fanns ingen scen som jag nu kan tänka tillbaka på och känna fan jag måste se det igen. Storymässigt så är Man of Steel faktiskt helt ok, jag skulle till och med vilja påstå att de gör det mesta rätt. Det fanns nog inget tillfälle i filmen när jag bara satt där och tänkte KOM. IGEN. men inte heller något där jag bara ville ställa mig upp och WOOOO. Så, man of Steel är inte årets bästa superhjälterulle.

Är Man of Steel för Superman vad Batman Begins var för Batman?

Nej. Även om jag tror att de faktiskt försöker. Kruxet är nog främst för att Superman är och förblir en helt annan sorts karaktär och superhjälte än vad Batman är. Christopher Nolans tolkning av Batman synkade från början med Batmans grundläggande look & feel. Gotham City och Bruce Waynes svårmod lämpade sig väldigt bra för den mer seriösa och superhjältenedtonade ton som Nolan gav sin trilogi. Det går inte riktigt att göra samma sak med Superman, även om de till viss del försöker. Han är kanske inte längre en lika färgglad och helkroppsrakad paragrafryttare i trikåer som innan, men i jämförelse med en plågad miljardär med fladdermuskomplex så är Superman fortfarande relativt ospännande. DOCK: Filmen lyckas ändå göra Superman betydligt mer intressant än vad han varit förut, men Man of Steel är inte Supermans motsvarighet till Batman Begins.

Var 3D:n bra!?

Nej.

Är inte Superman rätt töntig överlag?

Ja, man kan ju tycka det. En osårbar Dressman-kille som flyger runt och räddar folk och kämpar för den amerikanska livsstilen och fred på jorden. Snark! Man of Steel lyckas dock faktiskt greja till det här rätt bra. The american way nämns nog faktiskt inte alls (även om jag vill minnas att de smög in någon flagga här och där), och Clark Kent känns inte riktigt så superpräktig som han kanske varit innan. Det här att han i stort sett är osårbar funkar också bra då den primära konflikten i filmen – och det här är min personliga tolkning – grundas mer i Clark Kents oro och kval för hur hela mänskligheten ska reagera på hans übermänsklighet snarare än att han måste överljudsfartboxas med andra rymdvarelser. I Man of Steel framställs Superman i princip som en potentiell Jesus-figur, och för min del så var det spåret det allra mest intressanta i hela filmen.

Var filmen för lång?

En aning. Slutscenen – om den timmen nu kallas så – är för lång. Om du gillar en svinlång CGI-sekvens där saker flyger runt svinsnabbt och välter hus så har du hitta hem här, men du kan lika gärna kolla på Transformers 3 då. Filmen är bättre när de tar det lite lugnare. Det mesta är såklart välgjort, men när det är som ösigast är det också som tråkigast.

Har jag missat något?

Troligtvis. Feel free att ställa fler och bättre frågor i kommentarsfältet.

Är du onykter just nu?

Sannolikt. Jag har druckit ett knippe bärs och mosat i mig två hamburgare när jag skriver det här, så eventuell språkbrist och åsikter du inte gillar skyller jag på det. Klart slut!

Trackback-adress