Handling: Alena trakasseras av lacrossetjejerna med mobbingledaren Filippa i spetsen på den snobbiga internatskolan hon placerats på. Annorlunda och fattig är ingen bra kombo. Alenas bästa vän, Josefin, uppmanar henne att inte ta mer skit utan stå på sig. Kruxet är att Josefin varit död i över ett år, hon tog livet av sig eftersom Alena inte vågade stå för vad som hänt mellan dem. Josefin verkar å sin sida kapabel att göra vad som helst för Alena. Mitt i allt visar skolans populäraste kille Fabian intresse för Alena. Något som väcker ilska hos både Filippa och Josefin.

Det bra: Kim W Andersson är en av Seriesveriges skickligaste tecknare. Han förmår både skildra känslor och det som är ännu viktigare för en skräckserie som Alena dvs bygga upp stämningen. Snygga bildlösningar och en riktigt bra färgläggning lyfter anrättningen ytterligare rent visuellt. Att vara en skicklig tecknar innebär inte med automatik att man kan få ihop ett bra manus men även det ror Andersson iland. Det är flera gånger svårt att avgöra vad som är inbillning och vad som är verkligt. Eller rättare sagt, det är så i stora delar av albumet vilket för det här albumet bara är bra. Jag var inte beredd på twisten på slutet vilket kanske iofs säger en del om min slutledningsförmåga snarare än Anderssons uppfinningsrikedom.  Karaktärerna är överlag inte klyschiga utan genomarbetade även om bara Alena och Filippa får mer djup. Alena får jag trots det inget riktigt grepp om. Vilket å andra sidan uppenbarligen är ett berättargrepp. Å ett lyckat sådant 🙂

Det mindre bra: När jag läser skräck vill jag bli rädd , oroad eller iaf obehaglig till mods. Det blir jag inte av Alena. Det är heller ingen av karaktärerna som väcker mitt intresse och Filippa är lite evil high school-klyschig.

Summasummarum: Anderssons finfina teckningar och osäkerheten om vad som är verklighet och inbillning driver hela tiden Alena framåt. Det är på många sätt ett bra album, jag hade bara önskat att jag blivit lite rädd eller nåt. Passa på och köp Alena om Kim W Andersson signerar på något ställe, han tar sig tid att göra en teckning och dessutom pratar han konstant. Härligt underhållande.

Trackback-adress