Mitt bland en hel del andra icke serierelaterade julklappar så fick jag av min sambo hardcover-utgåvan av Thunderbolts: Cage. Thunderbolts: Cage samlar Thunderbolts #144-147 samt en del av Enter the Heroic Age, och kretsar i korta drag kring vad som händer med Thunderbolts efter att Norman Osborns Dark Reign har grusats.

Handling: Norman Osborns tid som chef över H.A.M.M.E.R. och Thunderbolts är över, men Thunderbolts-initiativet kommer att rulla vidare, dock under nya former. Med superfängelset The Raft som bas har Luke Cage (a.k.a. Power Man) tackat ja till att axla ansvaret som Thunderbolts nya ledare, och hans första uppgift blir att rekrytera ett knippe nya medlemmar och att se till att de håller måttet. Dock är det inte fritt fram för Cage att välja och vraka bland fångarna på The Raft, utan blir mer eller mindre tvungen att köra med en laguppställning bestående av Moonstone, Songbird, Juggernaut, Crossbones, Ghost och en riktig högoddsare, nämligen träskmonstret Man-Thing.

Det bra: Jag har ju tidigare hyllat Warren Ellis version av Thunderbolts (5 av 5 både här och här), och hade väl svårt att tro att någon skulle kunna uppnå samma höjd som Ellis gjorde under de nummer han författade. Dock! Döm om min förvåning när Jeff Parker, en för mig helt obekant manusförfattare som kört Thunderbolts sedan #138, levererar något som är i princip lika bra som Ellis version av Thunderbolts, fast på ett helt annat sätt. Där Ellis Thunderbolts kretsade mycket kring Norman Osborn, psykisk ohälsa och svart humor så känns Parkers version mer som en actionladdad variant av fängelsedramat OZ där vi inte alls vet vem vi ska kunna lita på.

Med riktigt klassiska dunderboltar som Moonstone, Songbird, Mach V och Fixer (de två senare som handledare) så hade jag nog trott att det här skulle kunna kännas som en fortsättning på ett redan etablerat manér, men tack vare nykomlingarna Juggernaut, Crossbones, Man-Thing och inte minst Luke Cage med sin bestämda inställning till hela initiativet så känns allt nytt och fräscht. Angående nykomlingarna så tycker jag att alla har något unikt att tillföra till gruppen. Crossbones är en osympatisk mördare som ledningen hoppas ska fungera som ett avskräckande exempel för de andra, Juggernaut är som vanligt en stor buffel och träskvarelsen Man-Thing, som främst agerar transportmedel (bara tanken på det är ju genial), är ett oskrivet blad som ingen förstår sig på. Tillsammans så ger de Thunderbolts en helt ny gruppdynamik som är perfekt för den här nystarten. Det är även kul att Parker tar in U.S. Agent (som tydligen blivit lemlästad av Osborns Thunderbolts under Siege) som ny chef över The Raft, och det känns som att det finns en intressant sidohandling på gång där.

Sist men definitivt inte minst så utgör illustratören Kev Walker tillsammans med färgläggläggaren Laura Martin ett perfekt visuellt teamför den här titeln. Det hade troligtvis varit lätt att låta Thunderbolts vara en mörk och murrig serie i och med de karaktärer som är med, men den rena och ljusa stil som teamet kör med här tycker jag funkar som en perfekt inramning och kontrast till Jeff Parkers story.

Det mindre bra: Det finns egentligen inget mindre bra med Thunderbolts: Cage. Kanske skulle det kunna vara att det inte dyker upp någon egentlig skurk eller stark huvudhandling genom de här numren, men för min del gör det ingenting. Parker fokuserar istället på sina karaktärer och på en redig setup, vilket jag tycker är viktigare än att dyka rakt in i ett nytt äventyr.

Slutsats: Thunderbolts: Cage är inte bara ett perfekt läge att hoppa på den här serien, utan även en i princip felfri superhjälteserie som borde läsas av alla. Det är snyggt, smart och kul i ett perfekt tempo.

Mach V, Songbird, Ghost, Crossbones, Juggernaut och Moonstone.

Trackback-adress