Arkiv för april 2010

Recensioner

Irredeemable #12

onsdag 7 april, kl 19:15 av 2 kommentarer

irredeemable-12-cover-aOBS! Följande recension innehåller tämligen grava spoilers.

Min namne Henrik recenserade första samlingsvolymen (#1-5) av Mark Waids alt-superhjälteserie Irredeemable från Boom! Studios i augusti och nu såhär i slutet av första årets utgivning tyckte jag det kunde vara dags att återvända till denna smarta superhjältevariant och se om den fortfarande håller stilen. Jag skulle vilja säga mer än så: den håller inte bara stilen utan har också hittat både form och ton och håller det härliga cliffhangerberättandet på en hög och jämn nivå.

Snabbrepetition: Stålmannenfiguren Plutonian har blivit knäpp och sätter skräck i hela världen genom att göra saker som att t ex sänka Singapore i havet utan att någon kan stoppa honom. Hans gamla kollegor i superhjältegänget The Paradigm försöker dock så gott de kan, men medlem för medlem decimeras de av The Plutonian. Som om inte det vore nog är Plutonians ärkefiende Modeus (och han är dåliga nyheter – kolla på omslaget här intill, ser han inte ond ut?) fortfarande på fri fot, Paradigms medlemmar lider av inbördes konflikter, plus att vad som är kvar av världens ledningsskikt börjar oroa sig för att andra superhjältar (läs: Paradigm) ska drabbas av samma galenskap som Plutonian. Det är med andra ord en fightas-vidare-mot-alla-odds-fast-eländet-hopar-sig-mer-och-mer-hela-tidenhistoria i Sagan om Ringen-klass Mark Waid bjussar på i Irredeemable. Mark Waid har väldigt roligt med denna tematik: från att ha inletts med trots allt en smula hopp kvar har det i de senaste numren bara blivit värre och värre – när en av Paradigmmedlemmarna överraskande får tillräckligt med krafter för att kunna utmana Plutonian (i #8) ger det bara The Paradigm en hel bunt nya problem.

Fortsätt läsa Irredeemable #12

Manus: Mark Waid
Illustration: Peter Krause
Förlag: Boom! Studios
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

X-Men: Second Coming #1

onsdag 7 april, kl 08:37 av 6 kommentarer

secondcoming1Så var det dags för återigen dags för Marvels stora sommar event för sina mutanter. X-Men: Second Coming #1 är början på den tredje, och förhoppningsvis, sista delen av en trilogi som började med Messiah Complex (2007) och fortsatte med Messiah War (2009). I Second Coming #1 har det gått ett år sedan händelserna i Messiah Complex när Cable och hans unga skyddsling Hope kommer tillbaka till nutiden efter att ha hoppat runt i framtiden de senaste tre åren för att komma undan en rätt så sur Bishop. Men de får det snabbt het om öronen då de attackeras av tungt beväpnade mutant-hatare. X-Men får också nys om Cables återkomst och eftersom antalet mutanter i världen är nere på farligt låga siffror sätter Cyclops allt hopp till att Hope verkligen är den Messias som Homo Sapiens Superior nu så desperat behöver och samlar ihop ett team för att hjälpa Cable och Hope. Men vem står bakom mutant-hatarna och håller i trådarna och vad är deras egentliga plan? Det återstår att se…

X-Men: Second Coming #1 har många positiva kvalitéer: lysande illustration, i stort sett alla medverkande karaktärer känns precis som det ska göra (vilket jag tycker det var ett bra tag sedan man såg i en X-Men-tidning) och ett par riktigt starka scener. Själva storyn är helt ok men jag hade gärna sett att Craig Kyle och Chris Yost utvecklade lite mer vad själv huvudstoryn i Second Coming kommer att vara samt lite mer om seriens bad guys istället för ett avslöjande på två sidor i slutet av numret. Sen är jag inte helt överens med dem angående valet av huvudskurk. Jag tänker inte avslöja här vem det är men det är inte någon av mina personliga favoriter.

Fortsätt läsa X-Men: Second Coming #1

Manus: Craig Kyle & Chris Yost
Illustration: David Finch
Tusch: Matt Banning
Färgläggning: Peter Steigerwald
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Förhandsinformation: Sanatorium

tisdag 6 april, kl 18:07 av 0 kommentarer

Mote framsida

Lars Sjunnesson är en rutinerad serieskapare som är mest känd för Åke Jävel. Å det är just om Åke Jävel som Lars Sjunnessons nästa album, Möte med monsunen- 5 äventyr med Åke Jävel handlar om. Sanatorium räknar med att albumet ska ges ut till spx. Sanatorium benämner sig f.ö. Förlag för fina böcker och satsar följaktligen på att ge ut just fina böcker. Formgivningen och kvaliteten i tryck och papper är viktig för gänget på Sanatorium. Möte med monsunen är på 72 sidor, mjukband och tryckt i färgerna svart och silver! Låter iaf finfint. 2007 gav man ut ett annat album av Lars Sjunnesson som hette just Åke Jävel. Det finns även i bibliofil utgåva liksom Sanatoriums andra utgåvor. Min Sjunnesson-favorit är Tjocke-Bo som är bland det roligaste jag läst. Någonsin.

Skriv en kommentar
Recensioner

Scott Pilgrim 1

tisdag 6 april, kl 08:28 av 6 kommentarer

scottpilgrim1Fenomenet Scott Pilgrim hade jag gått undertecknad obemärkt förbi innan jag såg serien på diverse årsbästalistor. Eftersom en Scott-Pilgrim film är på g och trailern är läcker var det dags att ge den kanadensiska ”mangan” av Bryan Lee O’Malley en chans. Eftersom originalspråket är engelska gjorde jag det enda logiska och beställde den danska utgåvan av serien. Den var iofs något billigare och jag gillar att ”stödja” mindre förlag men så här i efterhand undrar jag hur jag tänkte. Nåja, danska är som ett andraspråk det också. Första delen heter iaf Scott Pilgrim’s Precious Little Life (Scott Pilgrim kører stilen) och handlar om Scott som bor i Kanada och spelar i ett band, med två andra, inte många känner till bandet. Han är 23 år men dejtar en tjej som går i high school, Knives Chau. Scott delar bostad och säng med sin homosexuelle polare Wallace. Allt lunkar på men då möter Scott postbudet Ramona Flowers och faller pladask. Det är dessutom så underbart att Ramona verkar gilla Scott, trots allt 🙂 Det finns dock ett problem, för att Scott och Ramona ska vara tillsammans måste Scott besegra Ramonas sju onda ex!

Oni Press har ett 47-sidigt utdrag ur albumet på sin hemsida och jag skummade det för några månader sedan och bestämde mig för att det inte var något för mig. En mangainfluerad stil och vad som verkade vara en rätt trist berättelse om en snubbe i ett band lockade inte. Som tur var chansade jag och beställde första delen förra veckan och insåg att Scott Pilgrim är en riktigt charmig och rolig serie och inte vad den inledningsvis verkade vara. Serien är rätt kul i början men i ärlighetens namn är den inte ”all-that”. Det är först i den avslutande tredjedelen som Scott Pilgrim går från en bra serie till en riktigt underhållande serie. Temat självupptagen snubbe blir kär i cool å annorlunda tjej är ingen höjdare men när man blandar in ett ondskefullt ex med magiska krafter och låter Scott gå en holmgång mot exet står jag och gör vågen. Det kunde dock även med de övernaturliga inslagen blivit platt fall om inte O’Malley gjort ett så bra jobb med karaktärerna och dialogen. Starten är alltså riktigt bra men jag tror att fortsättningen blir bättre.

Illustration: Bryan Lee O'Malley
Förlag: Aben maler
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Tack och adjö, Spider-Woman

måndag 5 april, kl 10:29 av 3 kommentarer

SpiderWoman7OBS! Denna recension innehåller spoilers.

Spider-Woman #7 kom ut i dagarna och det blir också sista numret för Jessica Drews egen tidning. Hennes period som agent för S.W.O.R.D. (en annan tidning som knappt fick en chans innan den lades ned) blev inte långvarig, kanske lite överraskande med tanke på att upphovsmännen Brian Michael Bendis och Alex Maleev i vanliga fall gör skäl för epitetet ”fan-favoriter”. Bendis ger i ett efterord i #7 sin förklaring: produktionskraven det innebar att både illustrera en tidning och en tillhörande motion comic blev för mycket för Alex Maleev (notera att Bendis inte är negativ mot vare sig Marvel eller Maleev i efterordet; det blev helt enkelt – enligt honom – bara mycket mer jobb än någon av de inblandade hade räknat med), så han och Bendis bestämde sig för att helt enkelt lägga av.

Motion comic-serien fick ett blandat mottagande av seriekritikerna i USA (den här recensionen gillar det visuella men tyckte att röstskådisarna och ljudet varit kasst, Broken Frontier å andra sidan var inte imponerade av det visuella heller…). Sen är det såklart en del som också tyckt det varit konstigt att Marvel publicerar vad som i grunden är samma serie i två olika format; exakt vad är mervärdet i en motion comic? Att Marvel satsade så hårt på marknadsföringen av sin nya motion comic ska förmodligen ses i ljuset av förhoppningarna om vad iPad och andra läsplattor kommer innebära för seriebranschen; Marvel är som bekant ett av de medieföretag som är med i iPad-app-racet från början. Så för företaget måste det vara en besvikelse att Spider-Woman inte har slagit mer än vad hon gjort.

Fortsätt läsa Tack och adjö, Spider-Woman

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Alex Maleev
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Nyheter från WonderCon

måndag 5 april, kl 06:49 av 1 kommentar

743276-batwomanpage_largeWonderCon är en årlig festival i San Fransisco med fokus på serier, science-fiction och film som gick av stapeln i helgen. Serierna har alltid varit i fokus men sedan WonderCon blev en del av Comic-Con International har filmer, framförallt baserade på serier fått en större plats. Fortfarande är dock serierna i fokus och förlagen har både släppt en del nyheter. Nedan följer ett litet urval av nyheter från WonderCon. För mer nyheter från WonderCon kolla in Comic Book Resources bevakning som är minst sagt omfattande.

  • Greg Rucka som hyllats bl.a. av Henrik Ö här på Shazam för sitt manus till Batwoman har meddelat att han avslutar sitt samarbete med DC. Det ligger inga konflikter bakom utan Rucka anser att det är dags att gå vidare. Det är därför oklart om Batwomans Origins-story blir av framöver. Rucka säger själv ”never say never”. Mer om vad Rucka sa finns hos CBR.
  • Tv-serien True Blood kommer en miniserie i sommar om sex nummer genom IDW. Det första numret släpps i juli. Handling: Sookie Stackhouse och de andra på Merlotte’s väntar ut en storm men inser att de blivit instängda av ett väsen som lever av känslor och börjar döda de en efter en tills hungern är stillad. Miniserien går även att beställa via HBO:s hemsida.
  • Oni Press berättade om två intressanta släpp framöver. I juni kommer den brasilianska serieromanen Mondo Urbano och i oktober kommer en serieroman om Rasputin betitlad Petrograd.
  • Den film som var i fokus var The Losers, ursprungligen en Vertigo-serie av Andy Diggle & Jock, som har premiär den 23 april i USA. På CBR finns lite mer snack om filmen.

Skriv en kommentar
Recensioner

Johnny Cash: I See a Darkness

söndag 4 april, kl 14:40 av 8 kommentarer

cash1Jag ska väl börja med att passa på att tacka mina Shazam-kollegor Ferdinand och Rikard som båda fått mig att få upp ögonen för Reinhard Kleist seriebiografi om countrymusikens störste ikon Johnny Cash. Så tack så mycket för ett väldigt bra tips!

Om ni sett filmen Walk the Line där Joaqin Phoenix spelar Johnny Cash så  bör ni bereda er på att Kleist berättelse om Cash liv skiljer sig ganska markant åt, vilket i och för sig är inte är så konstigt eftersom Kleist valt att lägga fokus på andra delar av Cash liv än vad Walk the Line gjorde. I See a Darkness är lång ifrån en komplett biografi över The Man in Black, och Kleist har heller inga sådana ambitioner. I See a Darkness är Kleist egen version av Jonny Cash, vilket inte minst visar sig i att han låter historien till stora delar berättas av Glen Sherley, en fånge på Folsom fängelset som bland annat skrev låten Greystone Chapel. Att låta Sherley berätta historien om Johnny Cash är ett lite oväntat grepp, i alla fall för mig, men det funkar bra och Kleist sätt att hoppa mellan Cash och Sherley bidrar till att ge serien ett bra tempo.

Fortsätt läsa Johnny Cash: I See a Darkness

Manus: Reinhard Kleist
Illustration: Reinhard Kleist
Förlag: Abrams
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark X-Men #5 (av 5)

söndag 4 april, kl 09:44 av 4 kommentarer

DARK_X_MEN_5Nu är det slut. Dark X-Men alltså. För dig som följt min resa genom Dark X-Men:s fem nummer så kanske du minns att jag varit positivt inställd till serien från första början. Paul Cornell styr i och med det här sista numret sin humoristiska och överraskningsfyllda men ändå mörka skuta i hamn, och jag är glad att kunna säga att han lyckas avsluta det här rätt komplexa äventyret på helt rätt sätt. Som jag nämnde i min recension av förra numret så hade jag verkligen ingen aning om hur det skulle gå för vare sig Osborn, X-Man eller för någon av medlemmarna i Dark X-Men, och det visar sig här att även mina mest kvalificerade gissningar om hur det här skulle sluta visade sig vara helt felaktiga. Jag blev faktiskt så pass tagen på sängen att jag först var nära att ge det här numret ett lägre betyg på grund av att slutet inte alls var så som jag kanske hade trott och önskat, men efter en andra och tredje genomläsning så tycker jag att Cornell gjorde helt rätt val för slutet.

För att summera Dark X-Men som miniserie så ger jag den ett solklart väl godkänt. Cornell presenterar som sagt en genomtänkt och rätt oväntad historia som på ett bra sätt särskiljer sig från övriga antihjältetitlar som exempelvis Dark Avengers och Thunderbolts. Vill du läsa en lite annorlunda superserie med en hel del överraskningar så tycker jag att du ska plocka upp den här titeln när den kommer i samlad form. Det är den värd.

Avslutningsvis, för den som gillar Paul Cornell så har jag luskat fram att han dyker upp i maj igen, då tillsammans med Kurt Busiek, Rick Remender och Dan Slott i nya Heroic Age-titeln Age of Heroes. Mer om det hos Marvel.

Manus: Paul Cornell
Illustration: Leonard Kirk
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Nightly News

lördag 3 april, kl 15:01 av 4 kommentarer

nightly-newsJonathan Hickman, som nu firar triumfer som ny författare till Fantastic Four, debuterade 2006-07 med miniserien The Nightly News, sedermera samlad i en TPB. Jag vet att det är en kliché att säga ’Jag fattar inte varför jag inte hört talas om den här tidigare’, men: Jag fattar inte varför jag inte hört talas om den här tidigare. The Nightly News är en oerhört visuellt uppfinningsrik serie som hämtar mycket från Hickmans ursprungssysselsättning, grafisk design – och dessutom handlar den om något jag intresserar mig mycket för i mitt jobb, nämligen mediernas makt och samhällsroll.

The Nightly News handlar om en extremistkult som ägnar sig åt att terrormörda den grupp människor de anser bär ansvaret för allt elände i USA – journalister. Enligt kultens ledare The Voice (vars identitet är ett av seriens centrala mysterier) är journalister och media i allmänhet inget annat än en propagandaapparat som söver befolkningen och förstör demokratin. Medierna för ett krig mot befolkningen, och The Voice och hans anhang bestämmer sig för att föra krig mot dem… Huvudpersonen är John Guyton, f d finansmarknadsanalytiker som fått sitt liv förstört av medierna, som agerar som ”The Hand of the Voice”, d v s kultens språkrör och tränare av nya rekryter. Men hur trogen sektens ideal är John egentligen? Vem är The Voice? Vad har hänt med Alex Jones, som var The Hand innan John (och som rekryterade John)? I The Nightly News är ingenting riktigt vad det verkar vara, och innan The Voice avslöjas och man får reda på vad hans/hennes plan egentligen handlar om har historien bytt vändning flera gånger och förräderierna och dubbelspelen avlöst varandra. Hickman berättar en tät och tajt historia där läsaren skickligt dras in som mer eller mindre medskyldig åskådare till såväl sektens mordparad som mediernas verklighetsmanipulation. Vi som bara sitter och tittar på – hur mycket är vårt fel? Blinkningarna till en annan klassisk mediesatir, filmen Network av Sydney Lumet från 1976, är legio: inte minst heter första kapitlet i The Nightly News ’I’m mad as hell and I’m not going to take this anymore’ (den ofta upprepade nyckelrepliken i Network för den som inte visste det).

Fortsätt läsa The Nightly News

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Jonathan Hickman
Förlag: Image
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Teckna serier

Mitt liv i the Joe Kubert School.

fredag 2 april, kl 05:12 av 3 kommentarer

Nu har tiden gått och det är mindre än 2 månader kvar av mitt första år i Dover, New Jersey, och the Joe Kubert School of Cartoon & Graphic Art. De 9 månader jag med spänning väntade på förra sommaren susade förbi snabbt, men inte särskilt smärtfritt. Man har haft skolprojekt efter skolprojekt att arbeta med. Men som man säger, tiden går fort när man har roligt.

För roligt har det varit, och lätt värt allt slit. Det känns som om ett halvår här gett mer resultat än ett liv med tecknande. Hemma blev man överöst med snälla ord och komplimanger. Här inleddes skolåret med vår Basic Drawing I instruktör och Archie Comics skaparen Fernando Ruiz’s ord: Ni har säkert alla varit bästa tecknaren m.m. bland vänner och familj och blivit bortskämda med komplimanger. Det är över nu. Ni suger allihopa!

Jag är inte avskräckt än i alla fall att följa mitt karriärval. Som jag sagt är det otroligt mycket slit vilket jag ofta uttrycker lite smärta över, men det är en bra smärta som härdar talangen så länge man pushar sig igenom. Det är så man utvecklas och även och jag gjort det när jag tittar igenom mina gamla och nya illustrationer suger jag fortfarande. Så Mr. Ruiz hade rätt. Det är alltid något som är fel och kasst. Även om bara jag ser det och överanalyserar. Som när vi frågade Joe Kubert hur lång tid det tog honom att lära sig och bli en bra tecknare. Svaret var klockrent: Ungefär 70 år, jag börjar nästan få ordning på mitt tecknande. Joe är en grym gubbe. Sonen Adam pushar också på och säger att vi aldrig ska nöja oss.

Hur har det då varit att leva här? Jag sover ca. 3-4 timmar per natt, och ibland inte alls. Oftast delar jag upp allt i powernaps. Jag har aldrig varit försenad med en deadline som tur är. Inte ens när jag stukade handen rätt illa för ett par veckor sen. Det var mycket oro där men efter läkarbesök var inget brutet och ska läka helt om några veckor. Just nu gör det fortfarande ont men jag biter ihop och allt börjar bli bättre. Har bara missat en lektion på hela året vilket känns bra. Nu i April siktar jag på att testa lyckan för att få stipendiet på 5000 dollar som delas ut till en lycklig förstaårselev. Håll tummarna!

Här är ett litet dagschema. En dag ser i stort ut så här:

08.00 – Går upp och beger mig till skolan.
08.30 – Skolan börjar med morgonlektion.
11.15 – Lunch, vilket oftast blir kinamat med kokt ris och kyckling och broccoli. Vid stamstället brevid skolan samt en tripp till Wahlgreens för att köpa lite mellanmål att ha under dagen. Äta är viktigt och jag äter något varannan timme för att ha energi.
12.00 – Eftermiddagslektion.
14.45 – Åker hem med Mike och spenderar en timme med att prata serienyheter och nörda loss lite i någon serieaffär. Vi samlar också ihop folk och spelar basket 2 timmar, ett par dagar i veckan efter skolan. Dessa dagar hoppar jag över min sovstund när jag kommer hem. Jag stukade dock handen tack vare basketen. Inte helt ok.
16.00 – Kommer hem och skypar med flickvännen hemma i Svea och sover sen i 1-2 timmar.
18.00 – Sticker till gymmet och tränar. Eftersom vi sitter mestadels av dagen så klarar man sig inte utan att röra på sig. Mår man fysiskt dåligt är chansen stor att man inte pallar mentalt heller under all press. Vi har bara 2 mikrovågsugnar i studentbostaden och på grund av brandrisk får vi inte ha ugnsplattor eller grillar. Detta leder till mycket skräpmat.
20.00 – Börjar jobba och sitter tills allt är klart.
04.0006.00 – Går och lägger mig.

Det är mitt dagschema. Jag hade ju lätt fått mer gjort om jag inte tränade och så, men jag hade knappast mått lika bra. Fredagar gör jag dock inget arbete och då är det bara vila efter skolan, kanske gå på bio eller besöka den lokala baren för att umgås med vännerna här och ta ett litet break ifrån serier och skola. Denna vilodag är en gudagåva.

Hur går det betygmässigt i skolan? Jo, jag klarar mig rätt bra mitt genomsnitts betyg ligger på 3.7 av 4 vilket är ett A- och jag hade så vitt jag förstått högst betyg av alla 1:or detta året. Det är definitivt en första gång för mig. Borde leta upp addressen till mina gamla högstadie och gymnasielärare och skicka den goda nyheten med orden, ”In your face!”

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...