Barna Hedenhös är en barnboksklassiker som älskats av generationer. Barna Hedenhös som serie är okända. Lite förvånad blev jag när jag såg att Nisses böcker skulle börja ge ut serieversionen av Bertil Almqvists skapelse som jag inte visste fanns. Jag gillade Barna Hedenhös när jag var yngre, deras resor och fyndiga saker. Därför blir jag förvånad när barnböckerna inte verkar finnas i tryck längre, hos de större nätbokhandlarna finns ingen av titlarna. Tur då att Nisses böcker inlett en kulturgärning med att återpublicera serierna som senast publicerades på 50-talet i serietidningen Tuff & Tuss. Hittills har tre album utkommit och två nya ges ut i november.

Jag har läst det första albumet, Sten och Flisa får en fosterbror, där Sten blir tillfångatagen av Grobianer och sedermera fritas genom list av pappa Ben och några till. Med hem till Hedenhösarna följer en föräldralös grobianunge vid namn Ragge.

Jag gillar Almqvist enkla teckningar och de fungerar även i serieform. Någon jämförelse med bilderböckerna ger jag mig inte på eftersom det var så länge sen jag läste dem. Serien är iaf trevlig att läsa, det är fart och humor och roliga stenåldersgrejer som nävermanschetter. Mycket i serien är femtiotal överfört till stenåldern och serien lider av femtiotalets värderingar. När Sten kastar yxa i skolan så får Flisa sy, Grobianerna skulle givetvis må bra av lite ”civilisation” a la Hedenhösarna osv. Men så är det med mycket från den tiden och jag tycker man kan ha överseende med lite mossiga könsroller och chauvinism och se serien utifrån den tidsanda den skapades i. Nu är den till stora delar trevlig även rent moraliskt även om PK-filtret är på. Bra barnserier är det ont om den här är kul.

Trackback-adress