Fantastic Four är en av de Marvel-titlar som jag egentligen aldrig följt. Jag har aldrig riktigt uppskattat dem. Ok jag läste dem ibland i de svenska Marvel-tidningarna på 80-talet, men de kändes alltid alltför präktiga och hederliga för att bli intressanta. Försvarare av de amerikanska familjeidealen och helt enkelt för jävla puttenuttiga. Jag har säkert haft fel under åren, men så har det känts och därför har jag aldrig brytt mig om att läsa dem i någon större utsträckning. Visserligen har Mark Millar och Bryan Hitch just avslutat en lyckad run i Fantastic Four, och med tanke på vilka upphovsmännen är så borde jag väl ha läst den. Men det får vänta tills de kommer i någon fin samling. Men nu när ett helt nytt team har hoppat på serien så tänkte jag ändå att det är dags att ge gamla Fyran en chans.

Jonathan Hickman är en av Marvels nya författarförmågor. Han skriver för närvarande Secret Warriors tillsammans med Brian Michael Bendis. En serie som hittills varit riktigt bra. Illustratören Dale Eaglesham har en lång karriär bakom sig i seriebranschen. Han har bland annat tecknat Green Lantern för DC och en hel del Punisher för Marvel. Tillsammans har de tagit över efter Millar och Hitch.

Den nya arcen Solve Everything börjar rätt lättsamt med att Fyran slåss mot Bently ”The Wizard” Wittman. Och trots att jag näst intill har noll koll på honom så kommer jag lätt in i historien. Det känns verkligen att det nya kreatörsteamet velat börja helt på nytt, och det passar en ny läsare som mig. Konfrontationen med The Wizard får Reed Richards att inse att alla hans försök att rädda världen är lönlösa. Människan ör dömd till att utplåna sig själv. Därför tar han sig an sin största utmaning hittills — att hitta en lösning på allting! Snacka om hybris. Allt detta leder Richards får kontakt med massa parallelluniversella kopior av sig själv. Tillsammans ska de rädda hela mänskligheten. Tjo!

Jag tycker ändå att Fantastic Four är rätt ok. Visst, det är lite väl präktigt med äktenskap, familjliv och nattande av småbarn på sina håll. Fördomarna har viss sanning i sig. Men jag kan ändå välja att bortse från det och se berättelsen i stället. Och det är kanske lite väl mycket dimensionellt och metafysiskt tjafs. Men det får man räkna med när man har med Mister Fantastic att göra. Så, jag kommer ändå fortsätta läsa denna arc och se hur Fyran artar sig. Kanske hänger jag kvar även efter Solve Everything är över.

Hur ser serien ut då? Jo, Eaglesham gör ett helt ok jobb. Det är normal Marvel-klass av hög standard, men absolut inget som sticker ut. Då är det snarare färgläggaren Paul Mounts som är den store stjärnan. När jag läser den här tidningen inser jag hur viktig färgläggningen har blivit i den moderna superhjälteserien. En riktigt bra färgläggare är verkligen något som kan få en serie att lyfta visuellt. Annat än de färgblobbar man var van vid under 80- och 90-talet.

Trackback-adress