No Hero fortsätter med nummer fem (av sju) att vara en av mina pågående favoritserier, men med bara två nummer kvar av den här serien så kan jag inte låta bli att undra lite vart Warren Ellis är på väg med den här cyniska och brutala superhjältebetraktelsen egentligen. Känns som om att det här rent potentiellt kan bli så bra att ens huvud exploderar i sista numret, men att det lika gärna kan falla platt och man bara blir förbannad för att man slängt sina surt förvärvade slantar i sjön. Halsterhållning och mystik på högsta nivå alltså när Ellis och detaljpornografen Juan Jose Ryp fortsätter berättelsen om hjältevolontären Josh Carver och hans minst sagt chockartade första tid i Frontline, världens första, patenterade och enda superhjälteteam.
Den numera könslöse (ja, så är det) Josh Carver, nu under nya superhjältealiaset Revere, mår minst sagt rätt pissigt i rollen som Frontlines nyaste tillskott. Förutom att superdrogen FX7 berövat honom merparten av kroppens yttre organ (och att han drömmer att han får huden avsliten av åttabröstade demoner med knivkukar) så tyngs han av det fiasko som hans allra första publika framträdande i förra numret visade sig vara. För att få nykomlingen på bättre humör och för att göra lite bra PR ger sig veteranen Redglare tillsammans med Josh ut till fots för att köra lite bonding med mannen på gatan. Olägligt (eller kanske väldigt lägligt) nog så passar ett passagerarplan på att störta mitt i centrala San Fransico, och det blir Reveres första jobb att försöka rädda dagen. Parallellt med allt det här så börjar det klarna för Carrick Masterson att det pågår någon sorts global joint effort att utplåna Frontlines superhjältar, men vem som kan tänkas ligga bakom är fortfarande höljt i dunkel, både för honom som för oss läsare. Fortsättning följer.
Manus: Warren Ellis
Illustration: Juan José Ryp
Förlag: Avatar Press
Betyg: 4/5
